Meriter

1 Stråle af Ekna, Olof, f 1578 (Åkersteins geneal:er, även enl uppg av hans ättling Johan Magnus S 1765, Originalgeneal:er, RHA), d 3 febr 1648 (Åkerstein). Föräldrar: fogden på Kronoberg Anders Svensson (Stråle af Ekna) o Anna Olofsdtr (Hvit). Inskr vid univ i Rostock maj 87, i Greifswald 16 juni 87, i Wittenberg 29 dec 93, häradsh i Uppvidinge hd i Småland 97–14, befalln:man på Kronobergs slott o över dess län 18 jan 99–01, legat till ärkehertig Maximilian 24 juli 00, ståth på Dorpat 26 okt 01–03, hovjunkare 03, legat till Pommern 08, till Holland o Frankrike 19 mars 10, kommissarie till Livland 2 juni 09, ståth på Älvsborgs slott o över dess län 6 okt 11–24 maj 12, v president i Svea hovrätt 2 febr 14, häradsh i Marks hd 14–19, rusttjänstkommissarie i Småland 17, dömd till döden 21 juni 19 men benådad, underlagman i Tiohärad 21.

G m Märta Stolpe, d mellan 1671 o 12 febr 1674 (Vejde), då arvskifte efter henne hölls, dtr till häradshövdingen Magnus S o Estrid Jönsdtr (Rosenbielke).

Biografi

S var av småländskt bondeursprung. Farfadern hade varit skattebonde och länsman i Bredaryd, Jönk, och fadern var under lång tid fogde på Kronobergs slott. Mödernesläkten adlades enl S under ”krig mellan svenskar och danskar”, en uppgift som inte har kunnat bekräftas. Fadern, som kom att bli en av hertig Karls trogna anhängare, adlades dock 1574. Efter Johan III:s död kom fadern att ingå i den kader av nyadlade och ofrälse krigsbefäl som stödde hertigen i dennes kamp mot Sigismund och med denne flera av de ledande sv adelsfamiljerna. Strax före Stångebroslaget 1598 tillfångatogs fadern i Kalmar av Sigismund och fördes i fångenskap till Polen varifrån han hemkom ett drygt år senare. Under fångenskapen upprätthöll S faderns befattning som befallningsman på Kronoberg. Vid denna tid var familjen av allt att döma sedan länge knuten till hertigen både politiskt och ekonomiskt. Denne hade bidragit ekonomiskt till S:s och troligen även en yngre broders utlandsstudier. En ständigt växande statsapparat krävde välutbildade unga män samtidigt som det sv utbildningsväsendet i det närmaste havererat efter reformationen.

Efter segern vid Stångebro kom hertigen att ta S:s tjänster alltmer i anspråk. Från att ha anlitats i administrativa uppdrag liknande de hans far haft kom S under en period, kanske mer i enlighet med sin utbildning, att användas för aktiviteter av diplomatisk karaktär. Sålunda sändes han redan 1600 på en beskickning till ärkehertig Maximilian av Österrike.

S fick efter hemkomsten vissa militära uppgifter och utnämndes 1601 till ståthållare i Dorpat. Under sin tjänstetid blev han dock kritiserad av överbefälhavaren där. Under de kommande åren sändes han tillsammans med Henrik Horn (bd 19, s 344) på upprepade resor till Tyskland för att organisera fångutbyte med polackerna. 1607 medverkade S som härold vid Karl IX:s kröning, och tre år senare nådde han en höjdpunkt i sin offentliga bana då han deltog i en diplomatisk beskickning till bl a Frankrike.

S:s skiftande uppdrag visar på uppskattning från Karl IX:s sida. Han tillhörde den lilla krets av adliga ämbetsmän vilka åtnjöt kungens fulla förtroende. S:s diplomatiska tjänst utgjorde den viktigaste delen av hans karriär. Hans militära erfarenhet var däremot ringa och det bör ha väckt förvåning när S under Kalmarkriget utnämndes till ståthållare på det utsatta Älvsborgs slott, där han ersatte Nils Bengtsson (senare Silfverbielke) som under ett utfall från Älvsborg blivit tillfångatagen av danskarna. S:s främste medhjälpare blev knektshövitsmannen Gustav Hansson. En kort tid senare dog Karl IX men Gustav II Adolf synes ha hyst samma förtroende för S som fadern.

Under våren 1612 röjde danskarna allvarliga avsikter mot Älvsborg och den sv regeringen vidtog åtgärder för att stärka fästningens ledning. I samband med Karl IX:s begravning hölls krigsråd och det beslöts att Nils Stiernsköld omedelbart skulle träda in i slottsloven på fästningen. Denne blev dock fördröjd och vid hans ankomst hade fienden inneslutit fästningen. Den tyske officeren Hans Otto lyckades dock ta sig fram till Älvsborg och vid den danska belägringens början 5 maj s å utgjordes försvarsledningen av S, Otto och Gustav Hansson. Efter arton dagars belägring kapitulerade S. Anledningen var oklar, men han var sårad och fästningens besättning hade vägrat att lyda hans order.

Enligt kapitulationsvillkoren fick S tillsammans med trupperna fritt lämna Älvsborg. Bara några dagar senare intygade tre av de på fästningen tjänstgörande befälen att den blivit så sönderskjuten att försvar inte längre var möjligt. Men kapitulationen var ett hårt slag för svenskarna och S var medveten om att kungen genom rättegång skulle komma att vilja fastställa orsakerna till fästningens fall. Fängslandet av S skedde troligen på sommaren 1612 och han hölls därefter fången i Sthlm. I dec s å hade S rannsakats, men denna första rättegång fick bara till resultat att riksrådet beslöt att nödvändiga vittnesmål skulle anskaffas. Det dröjde sedan till 5 maj 1613 innan en ny rättegång blev av. Rannsakningen gällde nu även hövitsmannen Gustav Hansson. Hans Otto hade däremot efter kapitulationen rymt.

I maj och juli 1613 hölls nya rättegångar, inför vilka ett stort antal vittnen hade förhörts. Inte heller S var overksam; han författade böneskrifter till inflytelserika män och skaffade fram goda intyg. Ingen av rättegångarna ledde dock fram till dom utan domstolen lät målet bero vid de under rannsakningarna framkomna fakta. S blev alltså varken friad eller fälld. Genom förmedling av hans gamle studiekamrat Johan Skytte (bd 32) och en av rättens bisittare, Nils Bielke (bd 4), gjordes ett försök att utverka en dom men också denna framstöt blev resultatlös.

Kungen förefaller inte ha ansett att rannsakningarna alstrat tillräckliga bevis mot S. Denne försattes på fri fot, och 26 sept 1613 konfirmerades hans förläning som bestod av den småländska socknen Nydala. S å återkom S till sin sätesgård Ekna i Småland. Det mesta talar för att han såg sig som frikänd och denna uppfattning bör ha delats av den allmänna opinionen. Rådet föreslog i dec s å att S skulle utnämnas till bisittare i den nyinrättade hovrätten. Gustav II Adolf hade inga invändningar och i febr 1614 följde så S:s utnämning till hovrättsledamot och vicepresident.

S:s offentliga ställning tycktes därmed ha tryggats men kommentarer till hans handlingssätt vid kapitulationen uteblev inte. I hembygden jäste missnöjet över Älvsborgs lösen. Likaså föranledde S:s gränslösa processlystnad ständiga konflikter, vilket skapade en jordmån för förtal bland grannar och underlydande. För att freda sig mot diverse anklagelser lade S beslag på akterna från processen 1613 och sökte genom överstrykningar och ändringar lägga historien till rätta, men den lättidentifierade handstilen avslöjar honom. Frågan om ansvaret beträffande Älvsborgs fall kom dock i ett nytt läge sedan svenskarna levererat den avtalade lösensumman och fästningen därmed 1619 återgavs.

Kort därefter fick kungen anledning att åter pröva omständigheterna kring kapitulationen. Ett beslut om ny rannsakning med S fattades och den nyutnämnde ståthållaren Peder Jöransson (Ulfsparre) inledde förhör med personer som varit kommenderade på fästningen under belägringen. S anade vilken utgången skulle bli och anhöll om avsked från sitt ämbete förebärande dålig hälsa. Inför Svea hovrätt, som förstärkts med medlemmar ur rådet, fick sedan han och Gustav Hansson utstå grundliga förhör under vilka Axel Oxenstierna var särskilt drivande. Den konkreta organisationen av försvaret ifrågasattes, liksom disciplinen överlag. Oxenstierna förnekade att S någonsin blivit fritagen från ansvar av Gustav II Adolf, och ifrågasatte vidare omfattningen av S:s skottskador.

S och Gustav Hansson gjorde sitt bästa för att lägga skulden på varandra och på den frånvarande Hans Otto, vars roll vid kapitulationen är dunkel. Icke desto mindre dömdes bägge till döden 21 juni 1619 och S även till dryga böter. Hans dödsdom verkställdes dock aldrig, Hanssons sannolikt inte heller. S hölls först fängslad på Smedjegården i Sthlm, därefter i Västerås. Han ägnade sig under fängelsetiden åt lärda studier, främst inom historia, heraldik och genealogi. Han bekymrade sig också mycket över sin ekonomi och ansåg sig övergiven av alla utom av bröderna Johan och Lasse Skytte (bd 32, s 496).

S frigavs efter två år och levde tillbakadraget efter återkomsten till Småland. Hans intresse var helt inriktat på godstransaktioner och han höll genom sina ständiga processer hovrätten i Jönköping sysselsatt. Ännu så sent som i mitten av 1630-talet fortsatte rykten rörande Älvsborgs fall att förbittra S:s tillvaro. Han erhöll dock till sist från drottning Kristina ett öppet brev till skydd mot förolämpningar och förtal.

Författare

Peter Danielsson

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S i Biographica, RA. – Enstaka brev från S i RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: Genealogica, vol 100, RA. Autografsaml, KB. Originalgeneal:er o J O Åkersteins geneal:er, RHA.

B Broomé, O S o Älvsborgs kapitulation 1612 (Hist studier tillägn N Ahnlund 23 aug 1949, 1949); C Callmer, Sv studenter i Wittenberg (1976); Frälseg, 4 (1976); SMoK; P G Vejde, Kronobergs läns herrgårdar (1929); S Östenson, Småländskt lågo halvfrälse (PHT 1968–69).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Stråle af Ekna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34556, Svenskt biografiskt lexikon (art av Peter Danielsson), hämtad 2024-05-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34556
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Stråle af Ekna, urn:sbl:34556, Svenskt biografiskt lexikon (art av Peter Danielsson), hämtad 2024-05-16.