Meriter

Lignell, Anders, f 11 febr 1787 på Bräcke-torp, Edsleskog, Älvsb, d 13 april 1863 i Kila, Värml. Föräldrar: komministern Anders L o Juliana Wennersten. Inskr vid LU 2 febr 07, pedagogisk ex 9 dec 08, disp pro exercitio 17 juni 09, prästv 12 dec 09, led av Älvsborgs läns hushålln:sällsk 2 april 10, komminister i Dalskog, Älvsb, 21 juni 11 (tilltr 1 maj 13), nådårspredikant i Ör, Älvsb, 1 maj 12—30 april 13, vik apologista vid Karlstads skola 22 juli 14, led av Värmlands läns hushålln: sällsk från 15 mars 15 (v sekr 17 mars 15— 18 mars 18 o 19 mars 22—30 april 26), kollega i 1 :a klassen 1 maj 16, v pastor i Ham-marö, Värml, 1 maj 16—30 april 18, kollega i 2:a klassen 20 sept 17, vik lektor ht 17, konsistorienotarie 28 mars 18 (tilltr 1 maj), pastoralex 17 sept 19, förordn att ha tillsyn över boktryckeriet o bokhandeln i Karlstad 27 nov 23, kh i Kila 7 juli 24 (tilltr 1 maj 26), kontraktsprost i Gillbergs kontrakt 1 maj 26, förordn att ha uppsikt o vård över forntida minnesmärken i Värmland 31 dec 34, deltog i riksdagarna 34—35 o 44—45, insp vid Åmåls skola 45—47, led av komm ang pensionsinrättn för ecklesiastikstatens änkor o barn 26 mars—11 dec 46, av konungen utnämnd TD 4 maj 60, promoverad 27 sept 60. — KorrespLLA 35, korrespLSkS 44, korrespLVHAA 50.

G 1) 1 mars 21 i Kila, m Laurentia (Laura) Gustafva Tegnér, f 26 maj 02 i Milles-vik, Värml, d 16 febr 36 i Kila, dtr till teol lic Lars Gustaf T o Lisa Sofia Brand; 2) 1 jan 38 i Kila, Värml, m Regina Mathilda Poignant, f 27 febr 15 i Långserud, Värml, f 6 mars 90 i Sillerud, Värml, dtr till kaptenen o brukspatronen Daniel P o Sara Regina Bergenskjöld.

Biografi

L var född i Edsleskog men växte upp under torftiga förhållanden i annexförsamlingen Mo, där fadern var sockenadjunkt. Även farfadern var sockenadjunkt (i Steneby); han hade tagit namnet L efter sin födelseort Ve i Vase (lignum = ved!). Efter studier i Karlstads skola o gymnasium avlade L 1807 studentexamen i Lund. Hans studiebegåvning blev där uppenbar o enligt vad han själv berättar i sin självbiografi uppmuntrades han att fullfölja sina akademiska studier, bl a av Esaias Tegnér, under vars presidium han disputerade pro exercitio 09. Fadern ansåg sig emellertid inte kunna stödja hans fortsatta vistelse vid universitetet o önskade, att han så snart som möjligt skulle prästviga sig.

Efter ett par andra förordnanden blev L komminister i Dalskog, där han tillträdde befattningen 13. Fadern var då sedan några år komminister i moderförsamlingen Ör o detta bör ha underlättat L:s snabba anpassning till den nya omgivningen. Han synes omedelbart ha börjat författandet av en sockenbeskrivning som trycktes 14, en välgjord skrift som genom Älvsborgs läns hushållningssällskap blev distribuerad "som en ledning och ett mönster, värdigt att efterföljas". Redan som barn hade L deltagit i lantbrukssysslorna under faderns ledning o han behöll hela livet intresset för modernäringen. Ett annat resultat av hans ämbetsgärning i Dalskog var en fattigordning som blev stadfäst av K M:t o tryckt samtidigt med beskrivningen.

I Dalskog stannade emellertid L endast ett år. Han verkade sedan under fyra år vid Karlstads skola. 18 blev han konsistorienotarie, i vilken egenskap han fick tillfälle att utveckla hela sin administrativa begåvning. Domkapitlets fullständigt oordnade arkiv blev föremål för hans särskilda omsorg. Redan 16 hade han av trycket utgivit den första matrikeln över stiftets prästerskap. I sin tjänst kom han att förtroendefullt samarbeta med den åldrige biskopen Olof Bjurbäck (bd 4) o torde ha haft stort inflytande på stiftsstyrelsen.

L tillträdde 26 kyrkoherdetjänsten i Kila o blev samtidigt kontraktsprost i Gillbergs kontrakt. I sitt pastorat genomförde han betydande omdaningar. Sålunda organiserade han långt före 42 års folkskolestadga undervisning i särskilda skolhus, han inrättade sockenbibliotek, spred religiös litteratur o grundade nykterhetsföreningar. Han rustade upp kyrkobyggnaden i moderförsamlingen o försåg den med sakristia. Annexförsamlingarna Svanskog o Tveta som saknat mässskrudar utrustades med sådana ur hans egen kassa.

L:s inflytande över stiftets allmänna angelägenheter synes ha fortsatt i nära nog oförminskad omfattning. Detta gäller inte minst sedan C A Agardh (bd 1), inte utan L:s kraftiga medverkan, övertagit biskopssätet. Ett par frågor av allmännare vikt intresserade honom särskilt. Redan 22 hade han utgivit en skrift, Något om prestval jemte förslag till annat befordringssätt för religionslärare, o han återkom till detta med en publikation 40, kallad Samling af gällande prestvalsförfattningar jemte försök i deras tillämpning samt några anmärkningar i ämnet. Han hade en viss framgång i sin strävan att få bort den dubbla tjänsteårsberäkningen, djupt förhatlig för det lägre prästerskapet. Hans energiska verksamhet för att få till stånd en ecklesiastikstatens änke-o pupillkassa blev emellertid resultatlös.

Också de frågor som sammanhängde med äganderätten till den kyrkliga jorden sysselsatte under många år L o föranledde vidlyftiga arkivforskningar. Han besökte från mitten av 20-talet så småningom alla stiftets kyrkoarkiv o excerperade uppgifter av historiskt intresse. Som ett resultat av dessa studier trycktes som bihang till Carlstads stiftstidning 48 skriften Om kyrko- och prestegodsen i Carlstads stift. För honom var kyrkans o prästerskapets rättigheter absoluta o oförytterliga. Hans dom över Gustav Vasa o den kyrkliga reduktionen är oförsonlig o i samma anda avvisar han alla nyare försök till regleringar. L var riksdagsman 34—35 o 44—45. Han insattes i flera utskott, men arbetsformerna i prästeståndet synes inte ha tilltalat honom. Han motionerade emellertid med ett självständigt förslag till representationsreform innebärande tillskapandet av ett femte stånd för de icke så små grupper som enligt gällande författning var uteslutna från deltagande i riksdagsarbetet. Med sedvanlig energi tog han sig dessutom före att uppordna prästeståndets arkiv, som tydligen befann sig i fullständig villervalla. I detta sammanhang utgav han tillsammans med prostarna A Ahlqvist o S P Bexell Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur presteståndets archiv.

Största betydelsen för L fick riksdagssejourerna genom att de gav honom möjlighet till studier i de stockholmska arkiven, särskilt RA o KA. Han excerperade riksregistraturet fullständigt för åren 1523—1622 o därefter sporadiskt. Hans väldiga samlingar av excerpter o avskrifter — en o annan gång även originalhandlingar! — skänktes av en son till Kristinehamns läroverk, men är numera deponerade hos Föreningen Värmlandsarkiv, Karlstad. Det är tydligt att L från början avsett att åstadkomma en hela stiftets historia o att denna tanke varit vägledande vid forskningarna både i de centrala arkiven, i domkapitlets arkiv, i häradsrätts- o fogdearkiven o i kyrkoarkiven. Uppgiften har emellertid tett sig övermäktig, o L har begränsat sig till sitt hemlandskap.

Så utkom 51—52 i två delar detta L:s huvudverk: Beskrifning öfver Grefskapet Dal. Den första är systematisk o behandlar Dal i allmänhet, den senare är en detaljerad beskrivning härads- o sockenvis. Alla uppgifter som lämnas är väl dokumenterade, o åtskilliga tidigare inte publicerade handlingar anföres in extenso. Framställningen genomlyses av L:s egen intima kännedom om lokala förhållanden. Han har också begagnat sig av möjligheten att brevledes skaffa sig information från kollegor o andra sagesman. Ett stort intresse ägnade han åt en inventering av stiftets fornminnen. Han utsände i detta syfte 36 en tryckt cirkulärskrivelse med uppmaning att uppspåra o förteckna sådana. Under sina resor gjorde han själv skisser o uppmätningar som för sin tid har ansetts mönstergilla. L:s insats på fornminnesbeskrivningens område kan knappast överskattas. Han har överträffat sin lärofader N H Sjöborg o sin samtids forskare inom VHAA (Gustawsson). 50 belönades han av VHAA för en omfångsrik framställning (ej tr) kallad Försök till en antiquarisk topografisk beskrifning öfver Dal med en mängd teckningar o en stor översiktskarta i flera färger. Han hopbragte också en samling fornfynd o andra kulturhistoriska föremål, som han skänkte till domkapitlet för ett blivande stiftsmuseum o som kom att bilda kärnan i det blivande Värmlands museum.

Dalslandsbeskrivningen mottogs redan av samtiden mycket erkännsamt. C G Styffe skriver i sin utförliga recension av första delen, att arbetet "i omfattning och grundlighet lämnar de flesta om ej alla andra landskapsbeskrivningar långt efter sig". Detta omdöme har blivit bestående o L:s arbete har på grund av författarens akribi o kritiska behandling av källmaterialet inte förlorat sin aktualitet.

L:s senare levnadsår kom att präglas av kampen mot de friare religiösa rörelserna. Ett kusinbarn till Peter Fjellstedt, bosatt i L:s eget kontrakt, framträdde 52 som lekmannapredikant, med stark kritik av den kyrkliga förkunnelsen. Rörelsen fick anhängare även i Kila socken. L som givetvis insåg dess nära samband med kraven på social omstrukturering, kunde inte uppfatta den annat än som en stor samhällsfara. Han grep genast till pennan o bekämpade i flera stridsskrifter dessa "falska profeter, svärmeandar eller konventikelmakare". "Med mästerskap om ej med elegans hanterade han ironiens och sarkasmens vapen, och var en stöt skulle sättas in, så att det kändes, förstod han" (S Åkerblom). Situationen komplicerades genom att tre av hans egna döttrar gifte sig med män som blev framstående ledare inom de frireligiösa kretsarna, bland dem Hans Jakob Lundborg. L var också befryndad med P P Waldenström, som var son till hans kusin.

L framstår som en betydande representant för den typ av församlingsherdar som, sedan de bragt reda i den lokala förvaltningen o påtagit sig sin del av vården om kyrkans allmänna angelägenheter, fann tid o hade krafter att ägna sig även åt lärda mödor. Inom stiftet kan man peka på hans skolkamrat o ungdomsvän Johan Hammarin o bl a hans riksdagskollegor på de ovan nämnda Ahlqvist och Bexell. Alla kom att göra forskningsinsatser med utgångspunkt i hembygdens förhållanden men med räckvidd långt över det lokala planet.

Författare

Gösta Berg

Arkivuppgifter

Större delen av L:s efterlämnade handlingar (sammanlagt 41 vol) tillhör Bro-gårdsskolan i Kristinehamn men är sedan 1973 deponerade hos Fören Värmlandsarkiv, Karlstad. En mindre del, den Silfving-Lig-nellska samhen, i RA. L:s stora ms Försök till en antiquarisk-topografisk beskrifning öfver Dal i ATA. Den s k Kilaboken förvaras i Kila församlings kyrkoarkiv, ms till hans självbiografi i Värmlands mus. — Brev från L till A Fryxell o J A von Hartmans-dorff i RA o till B E Hildebrand o J G Liljegren i ATA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se A Edestam, Karlstads stifts herdaminne . . ., d 4, Karlstad (tr Trelleborg) 1970, s 174.

Källor och litteratur

Källor o litt: C V Bromander, Anteckn:ar om Värmlands museum, dess uppkomst o tillväxt (Värmland förr o nu 1919); dens, Ur Kila sns kyrko- o prästgårdskrönika (Karlstads stifts julbok 1928); Broomé; A Edestam, A L. Dalslands hävdatecknare (Dalsländsk jul 1953; omtr i Dalbor, 1977); dens, Sur-sillsättlingar på Dal (Nationen o hembygden, 7, 1956; omtr i Dalbor, 1977); K-A Gustaws-son, A L som upptecknare av dalsländska fornminnen (Hembygden 1937); dens, A L som upDtecknare av värmländska fornläm-ningar (Värmland förr o nu 1939—40); S B F Jansson, Värmlands runinskrifter (Sveriges runinskrifter 14:2, 1978); Karlstads hm, 4 (1970); G Kihlstedt, A L o Jonas Ifvarson (Kilabygden 1935); H Lagergren, L:ska mssaml:arna i Kristinehamns realskolas bibi (HT 1917); E Nygren, En bortglömd källa till Värmlands antikvariska topografi (Värmland förr o nu 1919); C G Styffe, Dalsland o dess innebyggare (Tidskr för litteratur 1851, s 178 ff); D Toijer, Hand-skriftssaml i Kristinehamns h a hs bibi (Värmland förr o nu 1937); dens, Tegnér, Geijer, Agardh o biskopsvalen i Karlstad 1834 ^Nationen o hembygden, 7, 1956 omtr i Studier i värmländsk personhist, 1975); dens, Johannes Andersson, A L, Peter Fjellstedt. En s\udie över väckelserörelser i sydvästra Värmland o södra Dalarna under 1850-talet (1957); dens, Studier i värmländsk personhist (1975); S Åkerblom, Kyrka o väckelse (Karlstads stift i ord o bild, 1952).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Lignell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11374, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Berg), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11374
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Lignell, urn:sbl:11374, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Berg), hämtad 2024-04-20.