Meriter

Dalin, Anders Fredrik, f. 16 mars 1806 i Åängen i Näs-hulta församling, d. 18 juli 1873 i Stockholm. Föräldrar: bruksinspektören Anders Dalin och Birgitta Maria Baumgardt. Elev i karolinska trivialskolan i Örebro ht. 1813—vt. 1819 och i Strängnäs gymnasium ht. 1819—vt. 1824; student vid Uppsala universitet 26 mars 1824—ht. 1828; disp. 21 maj 1825 (Propheta Hoseas in vernaculam metrice versus, p. 2; pres. N. T. Casström); avlade jur.-fil.-examen 4 juni 1828. Bosatt i Stockholm frän 1832 och var där verksam som litteratör, lexikograf och språkforskare; anställd vid L. J. Hiertas tryckeri- och förlagsrörelse; biträde vid Svenska akademiens ordboksarbete 2 febr. 1852—1867. Erhöll Svenska akademiens Karl-Johanspris för litterära förtjänster 1851.

Gift 16 mars 1840 i Stockholm med Märta (Maria) Kristina Lind, f. 16 febr. 1806 i Karlskrona tyska församling, d. 20 febr. 1854, dotter till volontären Magnus Lind och Anna Katrina Lundberg.

Biografi

D., som var den äldste av tre syskon, bestämdes från början av föräldrarna för den lärda banan. Under flit och försakelse bedrev han i åtta lästerminer studier i Uppsala. Som andra studenter vid denna tid torde han för sin utkomsts skull ha predikat; åtminstone hade han »venia» därtill. Det var hans avsikt att inträda på tjänstemannabanan, men en tilltagande dövhet nödgade honom att avstå från dessa planer. Han avbröt då sina studier och flyttade till Stockholm för att söka slå sig fram såsom litteratör — vilket också blev den titel, han bar till sin död. Till en början fick han grundligt pröva på livets mödor och umbäranden. Efter att någon tid ha arbetat på L. J. Hiertas tryckeri, övergick han till rent litterära sysselsättningar. Hans principal, som hade god blick för hur han skulle använda folk, uppdrog nämligen åt honom att översätta romaner och noveller för ett 1833 startat stort förlagsföretag, Läsebiblioteket. I denna publikationsserie och dess fortsättning Nytt läsebibliotek inflöto många av D. verkställda översättningar av sådana framstående, gärna lästa författare som Bulwer, Marryat, Irving, Cooper, Sue, van Lennep, fru Gyllembourg-Ehrensvärd m. fl. Priset på dessa romaner sattes för dåtida förhållanden enastående lågt, då företaget var kalkylerat på en mycket stor spridning. Avsättningen blev också synnerligen tillfredsställande ända till 1840-talet, då konkurrensen med likartade publikationer blev skarpare. För generationer av svenskar ha läsebibliotekens små häften utgjort en högt skattad förströelselitteratur. En viktig orsak till framgången var, att D., som var en av de mest anlitade översättarna, efter dåtida mått i stort sett förträffligt löste sin uppgift. På 1840-talet, då Läsebibliotekens bästa tid var förbi, mattades också D: s översättarverksamhet. Härtill bidrog också, att han fått en vida betydelsefullare arbetsuppgift.

Det förtroende, D. förvärvat hos Hierta genom sin skicklighet och noggrannhet, föranledde denne att åt honom anförtro fullbordandet av ett av annan hand påbegynt franskt-svenskt handlexikon, vilket utkom 1841 och 1845 följdes av ett av D. utarbetat svenskt-franskt handlexikon. Båda dessa, små ordböcker vunno stor spridning. En obillig recensent riktade väl ett hätskt angrepp mot D., men huru han än smärtades därav, lät han lyckligtvis ej avskräcka sig från den lexikografiska verksamheten. Mellan de båda handlexikonen utgav D., alltjämt på Hiertas förlag, en ovanligt omfattande och korrekt ordbok, »Nytt fransyskt och svenskt lexicon», som 1842—43 utkom med två delar. Med detta arbete vann D. sin första stora triumf som lexikograf. För sin tid betecknade det ett ovanligt stort framsteg och erkändes också då — liksom alltjämt — som ett storverk. Ännu i dag kan lexikonet med fördel anlitas. Då D. under den följande tiden nästan helt togs i anspråk för lexikografiska arbeten "inom modersmålets område, avstannade utgivningen av lexikon för de främmande språken. Men sedan hans svenska ordboksarbeten 1867 avslutats, följde ett danskt-norskt och svenskt lexikon samt en stor fransk ordbok på över tusen sidor, utmärkt genom nära anslutning till det samtida franska skriftspråket och frikostigt meddelande av tekniska termer m. m.. Vid sitt frånfällé efterlämnade D. större samlingar även till ett svenskt-tyskt lexikon.

D: s kanske märkligaste arbete är hans »Ordbok öfver svenska språket», vars första häfte, tillägnat hans föräldrar, utkom juni 1851 och som 1855 fullbordades. D. hade länge umgåtts med planer på ett sådant arbete men tvekat inför de svårigheter, han förutsåg, mest kanske bekymret att finna en förläggare för ett så stort verk till slut vågade han sig på att själv förlägga ordboken, ehuru han därmed äventyrade de små besparingar, han tack vare sin flit och sparsamhet kunnat göra under årens lopp. D: s ordbok är Sveriges enda avslutade mera omfattande arbete i sitt slag för senare tid. Den utmärker sig för sin rikedom på uppgifter och sina i stort sett adekvata, väl funna förklaringar och har därför blivit en av de förnämsta källorna för kännedomen om vårt språk under 1800-talets förra hälft, oaktat exemplen godtyckligt konstruerats av D. själv. Ordboken anlitas alltjämt ofta av den bildade publiken och i all synnerhet av de filologiska vetenskapsmännen. I företalet till ordboken uttalade D. en förhoppning att få påräkna den välvilja, den uppmuntran och det överseende, den svenska allmänheten sällan förvägrar dem, som med redligt nit ocbJospard möda söka vara sina landsmän till nytta. Alldeles hade han ej missräknat sig härpå. För sitt företag erhöll han bl. a. den enda officiella utmärkelse, som någonsin kom honom till del, nämligen Svenska akademiens Karl-Johanspris, vilket tilldelades honom på akademiens högtidsdag 20 dec. 1851. I motiveringen till belöningen heter det, att akademien ville giva uttryck åt sin aktning för D: s förtjänstfulla bemödanden i lexikografisk behandling av det samtida modersmålet.

Akademien hade sålunda fått blicken öppen för D: s förtjänster som lexikograf. Den skyndade också att anlita honom för sitt eget ordboksarbete. Genom Bernhard von Beskows initiativ hade detta på 1840-talet påskyndats. De olika ledamöterna hade fått åtaga sig att utarbeta var och en sin bokstav. Vid ett sammanträde 2 febr. 1852 beslöt akademien nu att anställa D. som redaktionsbiträde med den jämförelsevis goda lönen av 1,200 rdr årligen. Hans uppgift skulle vara att sammanfatta ett förberedande utkast till ordboken, en s. k. ordboksstomme, som skulle läggas till grund för utarbetandet av den definitiva texten. Därjämte övertog han 1854 K. V. Bottigers bokstav F och 1855 K. G. Malmströms bokstav H, vilka voro färdiga 1856. Efter huvudredaktörens, professor K. A. Hagbergs, död 1864 genomgick D. jämväl de för länge sedan av Sam. Grubbe, L. M. Enberg och J. D. Valerius utarbetade bokstäverna B, D och E för att bringa dem i överensstämmelse med de då för arbetet gällande reglerna och införa nya språkprov ur Gustav Vasas bibel och nyutkomna delar av landskapslagarna. Sedermera överarbetade han även de följande bokstäverna till S; för de återstående voro de nya samlingarna redan begagnade. Då han 1867 slutade sitt arbete för akademien, hade han med sin prydliga stil utskrivit hela ordboksstommen med c: a 200,000 språkprov. Den besitter även i sitt preliminära skick så stora förtjänster, att röster höjts för dess tryckning i avvaktan på själva ordbokens fullbordande. Manuskriptet är numera till ordboksredaktionens tjänst deponerat i Lunds universitetsbibliotek.

Genom de lexikaliska arbetena drogs D:s håg alltmer till det vetenskapliga studiet av modersmålet. Frukter härav voro de år 1868 utgivna båda arbetena »Öfverblick af svenska språkets ordfamiljer och frändskapsförhållanden» samt »Svensk handordbok, med tillägg af ordens etymologi» ävensom »Svenska språkets synonymer», vår enda ordbok över liktydiga ord, vilken utkom två år senare. Det förstnämnda arbetet blev föremål för en utmanande kritik av O. P. Sturzen-Becker. Själv tog D. ej till orda häremot, men ett bitande genmäle, för vars tillkomst han var främmande, offentliggjordes i Aftonbladet. I verkligheten hade dock D. här gått över gränserna för sin förmåga. Ehuru även hans nyssnämnda arbeten delvis alltjämt kunna göra god tjänst som uppslagsböcker, äro de mera vetenskapliga partierna icke tillfredsställande. Adolf Noreen har särskilt framhållit felaktigheterna i P:s etymologiska förklaringar och frånkänner honom djupare språkvetenskapliga insikter, en brist, som för övrigt är ganska naturlig, då han aldrig erhållit någon systematisk filologisk utbildning utan var autodidakt. Slutomdömet om D. som lexikograf måste bli, att han utmärkte sig för en sällspord noggrannhet, flit och kärlek till de arbetsuppgifter, han gjort till sina. I detta avseende, ehuru ingalunda i fråga om de språkvetenskapliga insikterna, kan han sägas vara en svensk motsvarighet till den store franske ordboksförfattaren Émile Littré.

Ett enda eget skönlitterärt arbete har D. publicerat, den historiska novellen »Neckens ring» (1834). Den lilla berättelsen har tvivelsutan tillkommit under inflytande från Walter Scott. Den romantiserade skildringen är förlagd till D: s fädernesocken Näs-hultas båda gods Hedensö och Haneberg under Albrekts av Mecklenburg tid och berättar om två ungas lyckliga förening trots fädernas fiendskap. D. betecknade alltid novellen som ett »nödfallsverk». På gamla dagar roade han sig ibland i någon förtrolig stund med att framtaga det gulnade manuskriptet och berätta om de bekymmersamma omständigheter, under vilka det sett dagen. — Sina meningar i livets högsta frågor framlade D. i en liten, år 1841 anonymt utgiven skrift, »Strödda tankar i åtskilliga viktiga religionsämnen», tankedigra och odogmatiska reflektioner av en sanningssökare.

Under sin tidigare Stockholmstid sökte D. alltjämt förgäves bot för sin dövhet. Bl. a. företog han då i sådant syfte en resa till Köpenhamn. Den blev hans enda längre utflykt från hemmet. I en nekrolog i Ny illustrerad tidning skildras han som en älskvärd enstöring: »Att D. var en ovanligt arbetsam man, synes bäst av antalet av de skrifter, han utgivit, men han var därjämte ovanligt anspråkslös. Avstängd från världens id genom sina trägna sysselsättningar, dem han dock aldrig över hövan forcerade men i stället klokt indelade genom ytterst regelbundna arbetstimmar, och sin svåra dövhet, levde han nöjd och glad i sitt hem under umgänge med några få vänner — hans maka dog 1854 efter ett fjortonårigt barnlöst äktenskap —, alltid med största intresse följande de stora världshändelserna, dem han betraktade med fördomsfri blick. Få voro de som kände honom personligen, men dessa värderade ock i honom en ärans man.»

Författare

Erik Vennberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Neckens ring. [Novell] (Läsekabinett, 1834, n:o 34, s. 268—'271; n:o 35, s. 273—276; undert. D.). — Strödda tankar i åtskilliga vigtiga religionsämnen. Sthm 1841. 36 s. (Anon.) — Franskt och svenskt handlexikon. Stereot. uppl. Sthm 1841. 16: o, (4), 642, (2) s. (Anon.; med bidrag av J. I. Elfving.) Nya stereot. uppl. Sthm 1848,' 1892 och 1895. 16: o (4), 642 s. (Anon.) — Nytt franskt och svenskt lexikon, med utförlig fraseo-logi, ordens uttal då det afviker från allmänna reglor, samt tekniska och vetenskapliga termer; jemte ett bihang, innehållande: l:o franska språkets synonymer och homonymer; 2: o geografiskt och etniskt ordregister; 3: o förteckning på franska dopnamn; 4: o etymologiskt register, med de allmännaste ordens derivation. Efter de nyaste, bästa och fullständigaste ordböcker ut-arbetadt. D. 1—2. Sthm 1842—43. 4: o (4), 564 s.; (1), 642, (1) s. [D. 2 omtr. Sthm 1864.J — Nytt svenskt och fransyskt handlexikon. Stereot. uppl. Sthm 1845. 16: o (4), 448 s. (Anon.) 2: a & 3:e genoms, uppl. Sthm 1849 och 1863. 16: o (4), 448 s. (Anon.) — Nytt svenskt och tyskt handlexikon. Sthm 1851. (3), 492 s. (Anon.) 2: a uppl. Sthm 1862. 3:e tillökta och för-bättr. uppl. Sthm 1872. (3), 492 s. (Anon.) — Ordbok öfver svenska språket. D. 1—2. Sthm 1850—53[55]. St. 8: o 896, (1) s.; 772, (1), VI s. — Öfver-blick af svenska språkets ordfamiljer och frändskapsförhållanden. Sthm 1868. St. 8: o (5), 134 s. — Svensk handordbok. Med ett tillägg af ordens etymo-logi, jemte ett bihang, innehållande de i svensk skrift allmännast brukliga främmande ord. Sthm 1868-. (6), 800, (2) s. — Dansk-norsk och svensk ordbok. Sthm 1869. 16: o (4), 675, (1) s. 2: a uppl., granskad och red. af J. R. Spilhammar. Sthm 1895. 16: o (6), 685 s. — Svenska språkets synonymer. Sthm 1870. (4), 404 s. 2: a uppl., granskad och red. af J. R. Spilhammar. Sthm 1895. (5), 395 s. 3:e uppl., granskad och red. av N. G. Bergman. Sthm 1925. (6), 408 s. — Fransk-svensk ordbok. Sthm 1872. (4), 1024 s. 3:e uppl. Sthm 1888. (4), 1025 (2) s. Översatt (samtliga anonymt): [E. L.] Bulwer, Eugene Aram. Sthm 1834. 12: o 624 s. (Läse-bibliothek af den nyaste utländska litteraturen, [1833—-34]: 10.) — [Anne Kent], En natt bland smyghandlare. Eskisser från engelskan. Af Adrian. Sthm 1835. 12: o 34 s. (Läse-bibliothek &c, 1835: 2:[2].) — Eug. Sue, Vakttornet Koat-Vén. Sjöroman (1780—1830). D. 1—4. Sthm 1835. 12: o 934 s. (Läse-bibliothek &c, 1835:3.) — [G. P. R. James], Maria af Burgund eller upproret i Gent. D. 1—3. Sthm 1835. 12: o 617 s. (Läse-bibliothek &c, 1835:4.) [Enl. annan uppgift skall denna översätta, vara icke av D., utan av J. Berg.j — [J. P. Kennedy], Swallow Barn, eller en sommar på landet i Virginien. D. 1—2. Sthm 1835. 12: o 631 s. (Läse-bibliothek &c, 1835:7.) — [E. L. Bulwer], Pompeii' sista dagar. D. 1—2. Sthm 1835. 12: o 687 s. (Läse-bibliothek &c, 1835:10; tills, med J. Berg.) — Dens., Pilgrimerne vid Rhen. D. 1—2. Sthm 1835. XVII, 163 s.; (1), 158 s. (Övers, endast till en del av D.; huvudsakligen av J. Berg.) —¦ [Thomasine Christine Gyllembourg-Ehrensvärdj, Berättelser. Utg. af J. L. Heiberg. D. 1—3. Sthm 1835—37. 12:o 552 s.; 474 s.; 279 s. (Läse-bibliothek &c, 1835:11; 1836:1; Nytt läse-bibliothek, [1836—37: 6].) — E. L. Bulwer, Paul Clifford. D. 1—2. Sthm 1835—36. 12: o 747, (2) s. (Läse-bibliothek &c, 1835:12.) — J. Morier, Ayesha eller den sköna flickan i Kars. D. 1—2. Sthm 1836. 12: o 320 s.; 328 s. (Läse-bibliothek, utg. af L. J. Hierta, 1836:2.) — E. L. Bulwer, Devereux. Berättelse. D. 1—2. Sthm 1836. 12: o 374 s.; 374 s. (Läse-bibliothek &c, 1836:3.) — Dens., Rienzi, den siste folktribunen. D. 1—2. Sthm 1836. 12: o 390 s.; 399 s. (Läse-bibliothek &c, 1836:5; de häri ingående verserna äro övers, av G. Hierta.) — [J.] F. Cooper, Gränsboerne, eller Wish-ton-Wish's klagan. Berättelse. D. 1—2. Sthm 1836. 12: o 289 s.; 293 s. (Läse-bibliothek &c, 1836:6.) — [Fr.] Marryat, Jacob Ärlig. D. 1—2. Sthm 1836. 12: o 301 s.; 280 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37]: 1.) — [E. J.j Trelawny, En yngre sons äfventyr. D. 1-—2. Sthm 1836. 12: o 360 s.; 361 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37]: 2.) — [Fr.] Marryat, Japhet eller hittebarnet. D. 1—2. Sthm 1836—37. 12: o 323 s.; 284 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37]: 3.) — Dens., Den sagolystne paschan. D. 1—2. Sthm 1836—37. 12: o 330 s.; 221 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37]: 4.) — Dens., Newton Forster eller tjensten på handelsfartyg. D. 1—2. Sthm 1836—37. 12: o 230 s.; 315 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37]: 5.) — [Fr.] Marryat, Peter Simpel.

D. 1—2. Sthm 1837. 12: o 354 s.; 382 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37]: 7.) — W. Irving, Astoria, eller kolonien bortom Klippbergen. D. 1—2. Sthm 1837. 12: o 340 s.; 302 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37: 11].) — [A. L. A:e Dudevant], Handsekreteraren. Af George Sand. Sthm 1837. 12: o 255 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836^-37:14].) — E. L. Bulwer, Ernst Maltravefs. D. 1—2. Sthm 1837—38. 12: o 340 s.; 345 s. (Nytt läse-bibliothek, [1836—37:15].) —

E. L. Bulwer, Granadas belägring. Sthm 1838. 12: o 259 s. (Nytt läse-bibliothek, [1838:1].) — J. van Lennep, Fostersonen. D. 1—3. Sthm 1838. 12: o 240 s.; 201 s.; 226 s. (Nytt läse-bibliothek, [1838:3].) — J. Morier, Abel Allnutt. D. 1—2. Sthm 1838. 12: o 224 s.; 206 s.- (Nytt läse-bibliothek, [1838:4].) — G. P. R. James, Filip August eller vapenbröderne. D. 1—3. Sthm 1838. 12: o 223 s.; 205 s.; 241 s. (Nytt läse-bibliothek, [1838:5].) — E.L. Bulwer, Alice eller hemligheterna. D. 1—3. Sthm 1838. 12: o 220 s.; 255 s.; 220 s. (Nytt läse-bibliothek, [1838: 6].) — [G. P. R. James], De l'Orme. D. 1—3. Sthm 1839. 219 s.; 249 s.; 262 s. (Nytt läse-bibliothek, [1839:3].) — Lady Lytton Bulwer, Chevely, eller en man af heder. D. 1—3. Sthm 1839. 12:o_228 s.; 306 s.; 276 s. (Nytt läse-bibliothek, [1839:12].) — [Chr. von Schmid], Rosa af Tannenburg. Berättelser för unga fruntimmer. Sthm 1839. 16: o 184 s. Nya uppl. Sthm 1859 och 1865. 16: o 184 s. (Bibliothek f.barn och ungdom, H. 1.) — J. A. Chr. Hildebrandt, En vinter på Spitsbergen. Sthm 1839. 16: o 224 s. 2: a uppl. Sthm 1860. 16: o 224 s. (Bibliothek f. barn och ungdom, H. 2.) — E. L. Bulwer, Falkland. Sthm 1841. 12: o 151 s. (Nytt läse-bibliothek, [1841—42:1].)

Källor och litteratur

Källor: Mantalslängder och bouppteckningar, Stockholms stadsarkiv. — Nekrolog, antagl. förf. av H. Wieselgren, i Ny illustr. tidn. 1873, N:o 31 (2 aug.); B. von Beskow, Om Svenska akademiens ordboks-arbete (Sv. akad. handl. ifr. år 1796, D. 26—27, 1853—54); L. J. Hierta, Sjelfbiogr. anteck- ningar, utg. af H. Wieselgren (1901); [N. Linder], Svenska akademien och svenska språket (Framtiden, Arg. 2, 1869); Hj. Linnström, Sv. boklexikon, åren }°~9—^865>' (1867—83); G. Ljunggren, Svenska akademiens historia

1786—1886, 1—2 (1886); Ad Noreen, Vårt snråk. 1 ("1903—07): H. Wieselgren, Lars Johan Hierta. Biogr. studie (1880).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Fredrik Dalin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17220, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17220
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Fredrik Dalin, urn:sbl:17220, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-20.