Meriter

Björck Svensson, Sven, f. 17 okt. 1777 i Stockholm, d 28 febr. 1815 därstädes. Föräldrar: fabrikören Sven Björck och Kristina Maria Trygg. Bokhållare hos fadern; grosshandlare och kompanjon med fadern 22 maj 1802.

Gift 19 nov. 1811 med Anna Johanna Stillman, f. 1788, d 20 jan 1813, dotter till hovrättsrådet Johan Karl Stillman.

Biografi

B:s fader, grosshandlaren Sven Björck, innehade en klädesfabrik i Stockholm med »vidsträckt» rörelse och sökte i denna rörelses »fullständiga och oförsvagade drift» den säkraste grunden för sin och sin familjs framtida välgång. Det var i denna affär, B. gjorde sina praktiska lärospån genom att tillhandagå fadern »med nöjaktig flit, håg och kännedom i fabriksärenderne». Redan 1802 ansåg fadern tiden inne att upptaga B. till sin kompanjon under framhållande därav, att han under flera år av honom »haft den glädje, man kan njuta av en med kunskap, arbetsamhet och dygd älskad son». Någon självständig insats i Stockholms näringsliv kom dock B. näppeligen att göra; han överlevdes av sin fader, och av allt att döma behöll denne den verkliga ledningen av affären i sin hand. Det är också på ett helt annat område, B. åt sitt namn förvärvat en viss ryktbarhet.

En av B:s samtida, P. A. Wallmark, har döpt 1800-talets första decennium till »menlöshetens tidevarv i svenska vitterheten». Namnet är säkert välförtjänt. De unga vitterlekarna sågo upp till Svenska akademiens ledamöter som vördade fäder och mottogo belöningar därifrån med samma känslor som flitiga lärjungar i en skola. Denna underdånighet tar sig kanske sitt mest typiska uttryck hos B., vilken redan 1798 skriver till vännen Wallmark och råder honom att utvälja en av de aderton till mönster och granskare. Själv har B. på detta sätt arbetat under Magnus Lehnberg, vilken tycks ha varit en vän till familjen. Det svar om ålderdomens tillstånd, för vilket B. 1802 fick akademiens andra pris, visar ett genom Lehnbergs skolning vunnet rent och vårdat språk, fast det i övrigt är »tomt, halvtänkt och deklamatoriskt». Ungefär samma fel och förtjänster äga B:s många tama poesier. Wallmark säger, att B. älskade poesien med passion, men värmen i hans vers stiger blott till ljumhet: vid hustruns tidiga död blev B. nedbruten för livet, men den prosaelegi, »Sorgen», han i Journalen 1813 n:o 03 införde, äger sitt enda värde i tonfallet. De sista åren av sitt liv försökte sig B. som psalmförfattare. Han skrev därom med stor öppenhjärtighet: »Då dityrambens författare [Wallin] följer med sitt tidevarv och fäster uppmärksamheten vid sin sång, då sjunger jag en lätt föråldrad nyårspsalm, lik den klockaren, som vaknade, sen församlingen gått ut.» I själva verket har den poetiske grosshandlaren redan av sina bröder i Apollo bedömts ganska nedlåtande, något som delvis kan ha berott på deras värdighet som akademiker och ämbetsmän. Likväl försummade de ej B:s gästfria bord och rykande bålar. Enligt K. A. Agardhs anmärkningar till Esaias Tegnér gjorde B. »åtminstone en gång i månaden ett kalas åt samtliga sina confratres, i flerfaldig avsikt, förnämligast för att på något sätt kunna vara med i denna lysande ring». Samma önskan att få vara med dikterade också B:s beslut att ge ut den för generationen representativa kalendern Polymnia; i företalet bad han om särskilt överseende med några egna »tillfällighetsstycken». Han hade också undfallenhet nog att »av uppriktigaste hjärta» tacka Wallmark, då denne i en recension visade sig snäv mot hans bidrag till kalendern. När B. (under signaturen — ö —) fick in en dikt i Åbo tidningar, nedskrev M. Chorsæus ett omdöme om diktaren och mannen, som här må gälla som slutkaraktäristik: »Han kallade sig den yttersta i litteraturen. Det hade avseende på —ö —. Det är en genomhederlig gosse».

Författare

Sverker Ek.

Arkivuppgifter

Trettionio brev till P. A. Wallmark/omfattande tiden 1798—1814;finnas på K. biblioteket: de sista lämna en god inblick i B:s medarbetarskap i Journalen, av de övriga äro flera blotta bjudningsbiljetter; ett brev till densamme från 1808 har kommit till Uppsala universitetsbibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Försök till svar på Svenska akademiens prisfråga: Är ålderdomen, enligt naturens inrättning, ett tillstånd af förlorad sällhet eller blott ett tillstånd af ombytta föremål derföre? Skrift som vunnit andra guldpenningen i svenska akademien den 20 dec. 1802. Sthm 1803. 38 s. — Gustavus minne. Sthm 1804. (4) s. — Vid .. . Michael Choraei död. Sthm 1806. 4: o (4) s. — Segerfesten den 19 april 1807. Sthm 1807. 4: o (4) s. — Försök1 till en sång till finska arméen. Hållas 1808. 4: o (4) s. (Anon.) — Offer åt Lehnbergs skugga. I ett sällskap af dess vänner. Sthm 1809. (7) s. (Anon.) — Dessutom dikter i Polymnia (1807), Stockholms posten, Åbo tidningar och Journal f. litteraturen o.' theatern.

Utgivit: Polvmnia eller skaldestycken af särskilte författare. D. 1.* Sthm 1807. (9), 241 s.

Källor och litteratur

Källor: Bouppteckningar efter B. 1815 och efter hans fader 1819, Stockholms rådhusarkiv; Biogr. lexicon, 19 (1851), s. '356, 358; L. Hammarsköld, Svenska vitterheten, 2: a uppl. (1833); G. Ljunggren, Svenska vitterhetens häfder, 3 (1881).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Björck Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18283, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-05-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18283
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Björck Svensson, urn:sbl:18283, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-05-13.