Meriter

Bauck, Carl Wilhelm, f. 13 dec. 1808 i Göteborg, d 8 okt. 1877 i Stockholm. Föräldrar: handelsmannen Johan Kristian Bauck och Anna Maria Dahlgren. Genomgick Göteborgs gymnasium; åtnjöt undervisning av kyrkoherden vid tyska församlingen i Göteborg D. V. Dunckel; lärde pianospel vid tolv års ålder och studerade harmonilära för violinisten K. M. Lundholm i Göteborg samt sedermera musikteori för bl. a. E. Passy i Stockholm. Organist i engelska kyrkan i Göteborg 1828; gav privata lektioner i pianospelning; flyttade till Stockholm 1832; musikrecensent i Aftonbladet 1842–59, i Nya dagligt allehanda 1860–71 och i Dagens nyheter från 1871; redigerade den av Abr. Hirsch utgivna Ny tidning för musik 1853–57; gjorde musikhistoriska studier i utlandet, förnämligast i Berlin 1856–57, varifrån han sände korrespondensartiklar till Ny tidning för musik; lärare i musikens historia och estetik vid musikaliska akademins läroverk 3 aug. 1858; tf. bibliotekarie därstädes 28 dec. 1860; höll sedan sistnämnda år offentliga föreläsningar i musik, illustrerade med musikuppföranden; professor vid musikkonservatoriet 23 dec. 1864; höll offentliga föreläsningar i musik i Göteborg 1870 och 1872. LMA 1846; RVO 1868.

Gift 17 dec. 1834 med Dorotea Fredrique Hansson, f. 30 apr. 1806

Biografi

I likhet med så många framstående män på musikens område var B. från början icke ämnad till musiker utan förberedde sig för ämbetsmannabanan. Kärleken till tonkonsten tog emellertid överhand, och sedan han valt musiken till sin livsuppgift, arbetade han med brinnande iver på sin utbildning. Som utövande musiker kom han ej att bliva av någon större betydenhet, men med den kunskap och färdighet, han förvärvade i pianospelning, och med den erfarenhet, han vann såsom lärare i ämnet, kunde han framgångsrikt verka för höjandet av den samtida, mindre goda pianoundervisningen och vid densamma införa en mera tidsenlig litteratur. Sålunda utgav han instruktiva upplagor av etyder och sonatiner samt komponerade själv några verk för samma ändamål. Han framträdde även som tonsättare med en del egna arbeten, förnämligast sånger, samt ett ej ringa antal mycket förtjänstfulla arrangemang för piano av orkesterverk m.m. Vid sitt frånfälle efterlämnade han därjämte, enligt uppgift av Adolf Lindgren i Ny illustrerad tidning, åtskilliga outgivna verk, såsom kvartetter, fyrhändiga pianosonater i symfonistil m.m. I B:s tonsättningar, framför allt i sångerna, kan man skönja inflytande från Ludvig Spohr. Med denne mästare företer han i allmänhet en viss överensstämmelse. Lindgren säger därom bl. a., att han »i likhet med Spohr var en klassicitetens utpost, framskjuten mitt uti ett romantiskt tidevarv, varav han visserligen tog något intryck men vars innersta rörelser och kulturhistoriska betydelse han icke begrep». Med sina förtjänster och sin begränsning framträder denna B:s riktning karaktäristiskt i den verksamhet, som blev hans största insats, hans framgångsrika arbete som kritiker och populär föreläsare. B:s klassicistiska uppfattning inskränkte obestridligen hans synvidd och förledde honom stundom att överskatta besläktade riktningars målsmän. Så ansåg han Ch. Fr. Gounod lika epokgörande som Rickard Wagner. Det har även anmärkts, att han ej tillräckligt följde med den nyare musikhistoriska litteraturen. Men han ägde i varje fall omfattande kunskaper i sitt ämne och var dessutom i besittning av en god allmänbildning, en grundlig kännedom om kompositionstekniken, en vid klassiska mönster luttrad smak samt en erkännansvärd självständighet i omdömet och hade en elegant och spirituell stil. Det var därför naturligt, att hans ord utövade ett stort och i flera hänseenden hälsosamt inflytande, och hans musiklitterära och kritiska insats rönte också vid hans bortgång ett oförbehållsamt erkännande även från dem, som i vissa avseenden varit hans motståndare. B:s musikhistoria var länge den enda av någon betydenhet i vårt land. Detsamma gäller vissa delar av hans musikteoretiska arbeten, ja, ännu i dag är t. ex. hans instrumentationslära, som utgör sista avdelningen i hans stora allmänna musiklära, den enda i sitt slag, som finnes på svenska språket. B. skildras av dem, som kommo i personlig beröring med honom, såsom nitisk i arbetet, godhjärtad och finkänslig i umgänget. — Hans dotter Jeanna Maria Charlotta Bauck, f. 19 aug. 1840 i Stockholm, överflyttade 1863 till Tyskland, där hon utbildade sig till målarinna; hon har, frånsett upprepade studieresor och en tids vistelse i Paris (1879–80), varit bosatt i München och har där med framgång förestått en målarskola för damer.

Författare

C. P. Hennerberg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Musikaliska revyer af—u—. H. 1*. Sthm 1852. 12: o 48 s. — Musiken till den nya Bellmanseditionen. Sthm 1856. (4) s. (C. M. Beilman, Samlade skrifter, [1855—]1861, Bd 5, Musik.) — Teoretisk-praktisk modulations-lära, enligt en lättfattlig metod framställd för musiksturferande och dilettanter. Efter H. Wohlfarts »Modulations-Schule» bearb., med tillägg och förändringar. Sthm 1859. (8), 94 s. — Handbok i musikens historia från fornverlden intill nutiden. För tonkonstens idkare såväl som för dess vänner i allmänhet. Sthm 1862. VIII, 308 s., 7 pl., 2 bl. musikbil. [Senare uppl. o. bearb. se nedan.] — Allmän musiklära för tonkonstens idkare såväl som för dess vänner i allmänhet . . . Med talrika musik-exempel. D. 1—2. Sthm 1864—71. VIII, 216, (1) s.; 290, (5) s. — Några ord rörande choralen i dess forna, närvarande och framtida form (MA Handl., Årg. 1, 1865, s. 67—72; föredrag i MA), — Handbok i musikens historia från fornverlden intill nutiden. Sammandrag af förf:s större verk, med många tillägg och förbättringar... Sthm 1867. 12: o (6), 183 s. — Musik och theater. Samlade kritiska uppsatser . . . Sthm 1868. XII, 276 s. — Minnestal [öfver ledamöter och associéer, aflidna under år 1868] (MA Handl., Årg. 5, 1869, s. 32—57). — Musikaliskt real-lexikon. Handbok i musikvetenskapen för musikstuderande såväl som för tonkonstens vänner i allmänhet. Sthm 1871. (4), 153 s. — Musiklärans första grunder. 'Bearb. med hufvudsaklig hänsyn till inträdesexamen i K. musikkonservatoriet, äfvensom till bruk i skolorna samt i allmänhet för nybörjare i musik. Sthm 1872. 44 s. 10: e uppl. Sthm 1914. 39 s. — [Minnesteckningar öfver ledamöter och associéer, aflidna år 1871—72] (MA Handl., Årg. 8—9, 1872—73, s. 15—30). — [Musikaliska akademiens årsberättelse år 1873] (ibid., s. 36—43). — Kyrkmusiken i Christiania. Föredrag i en offentlig akad. föreläsning (ibid., s. 49—58). — Sjelfbiografisk skizz. 1872. [Utg. av A. Lindgren efter förf:s död.] Sthm 1878. 31 s. — Musikens Historie fra de aeldste Tider til vore Dage populsert fremstillet. Köpenhamn 1881—87. (8), 639, (2) s. [Endast de tidigare avdelningarna av B.] — Musikens historia från äldsta tider intill våra dagar. Ny genoms, och tillök, uppl. Sthm 1888. VIII, 265 s.

Översatt: Don Juan. Opera i 4 akter [af Uorenzo da Ponte]. Musiken af [W. A.] Mozart. Å nyo öfvers. fr. ital. orig. Sthm 1856. 12: o VI, 91 s. (Opera-repertoire N:o 10.) 6:e uppl. Sthm 1912. Handskrifter: Musikhistoriska föreläsningar (MA bibliotek). Kompositioner: Sånger med accompagnement för pianoforte. H. 1—4. Sthm [1832—45.] (H. 1—2 utan opustal; H. 3, Op. 3; H. 4, med titel: Sånger vid piano ... Op. 10.) — Album des pianistes. Collection de com-positions faciles et brillantes pour le piano. Cah. 1—4. Sthm [1858—62]. 1. Air de ballet favori de C. M. von Weber . .. (Op. 4.) 2. Introduction et rondeau .. . (Op. 5.) 3. Rondeau sur un motif favori de 1'opéra Le postillon de Longjumeau ... (Op. 6.) 4. Divertissemenf sur un motif favori de 1'opéra Le brasseur de Preston . . . (Op. 8.) — Sonatine facile et brillante ... Sthm [1842]. (Op. 9.) — Rondo brillant pour le piano sur un motif de 1'opéra La sonnambula (Sömngångerskan) ... Sthm u. å. (Op. 11.) — Deux sonates pour le piano, compofeé å 1'usage des jeunes amateurs & éléves ... Livr. 1—2. Sthm [1854]. (Op. 13.)

Utan opustal (jmfr ovan): Snön. Poem ur Teckningar utur hvardags-lifvet, comp. för sång med accompagnement af pianoforte . .. Sthm [1832]. — Bardens sång. Sthm u. å. (Musik, bibliothek för sång med piano, N:o 12 & 13.) — Qvartett för två violiner, viola och violoncell... Sthm [1863]. — Sonatin för unga pianoelever. Sthm [1864]. Arrangerat och utgivit: A. F. Lindblad, Sånger, arrang. för pianoforte. Sthm u. å. — Folkmelodier från jordens fleste nationer utg. och harmoniskt bearb. för pianoforte. H. 1—2. Sthm [1851]. — Lätta folkmelodier, harmonierade och satte för pianoforte och fyra händer. H. 1—2. Sthm [1852]. — J. E. Nordblom, Praktisk pianoforte-skola, innehållande en progressiv kurs af lätta melodiska öfningsstycken. Efter förf: s död utg. Sthm [1852]. — C. Czerny, Op. 139. Öfningsstycken för pianoforte. Ny uppl. med korrigerad fingersättning och tillagda behöfliga markeringar. H. 1—4. Sthm [1853]. — H. Bertini, Ny upplaga med förändrad indelning af Henri Bertinis 48 etuder för piano... H. 1—4. Sthm [1853]. — Ausvvahl beliebter Stiicke aus der Oper Ryno oder Der irrende Ritter (Musik von E. Brendfer und einem Musikliebhaber), eingerichtet fur das Pianoforte allein. H. 1*. Sthm u. å. — W. 'A. Mozart, Sonater för piano ensamt. Med utsatt fingersättning jemte andra beteckningar försedda. N:o 1—3. Sthm [1858]. — Musikaliskt pantheon. Äldre klassiska sångkompositioner af Stradella, Lully, Rameau, Handel, Bach', Gluck, Haydn m. fl. med underlagde svenska ord samt upplysande text utg. H. 1—4. Sthm [1859—60]. — Klassisk repertoir för pianister. Urval af berömda originalverk af Handel, Joh. Seb. Bach, D. Scarlotti, Em. Bach, J. Haydn, Clementi och A. E. Muller. Utg. och med fingersättning och nyanser försedd. H. 1—3*. Sthm [1861—62]. — W. A. Mozart, Rondo för piano föredragen af Antoine Rubinstein. . . Ed. med utsatt fingersättning och andra nödiga beteckningar. 'Sthm [1869].

Källor och litteratur

Källor: Handl. i musik, akademins arkiv; musikkataloger från Abr. Hirsch m. fl.; nekrologer i Aftonbladet och Dagens nyheter 9 okt. 1877 samt av A. Lindgren i Ny illustr. tidn. 1877; B:s ovannämnda självbiografi; P. J. Cronhamn, Kongl. musikaliska akademien 1771—1871 (1871); J. L. Höijer, Musiklexikon (1864) med supplementhäfte (1867); B. Lundstedt, Sveriges periodiska litteratur, 2 (1896); T. Norlind, Allm. musiklexikon, 1 (1916).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Wilhelm Bauck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19086, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. P. Hennerberg.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19086
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Wilhelm Bauck, urn:sbl:19086, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. P. Hennerberg.), hämtad 2024-04-20.