Meriter

Carl Gustaf Adlerberg, f. 1 jan. 1763 i Stockholm, d 22 juni 1814 på Marianelund. Föräldrar: statskommissarien Göran Adlerberg och Anna Elisabet Löwenhielm. Volontär vid Västmanlands regemente 10 febr. 1769; furir 20 aug. s. å.; fänrik vid Jämtlands regemente 15 dec. 1772; löjtnant 1 apr. 1778; tf. kommissionssekreterare i Madrid 1781; chargé d'affaires 16 sept. 1783; kommissionssekreterare i Konstantinopel 4 juli 1784 (fullmakt 18 okt. s. å.); kapten 30 maj 1787; tf. chargé d'affaires 9 juni s. å.; major i armén 18 marjs 1790; tjänstgjorde i presidentskontoret s. å.; »co-minister» i Konstantinopel 30 okt. 1792; rappellerad 17 juli 1795; kommissionssekreterare i Madrid 31 juli 1795; chargé d'affaires 29 juni 1798; envoyé 1 mars 1805; rappellerad 8 juli 1806; envoyé i London 10 maj (kreditiv 12 maj) 1807; rappellerad 13 sept. 1808; envoyé i Spanien s. å. (instruktion 21 okt.); rappellerad 20 mars 1809; minister vid fredsunderhandlingarna i Jönköping 6 okt. s. å. (instruktion 7 nov.); friherre 21 mars 1810; RSO 1799; KNO 1808. — Ogift.

Biografi

A. begärde 1788 att få deltaga i kriget mot Ryssland men fick ej tillfälle därtill, ehuru han hemsändes från Konstantinopel med depescher och ånyo inträdde i krigstjänst. I stället användes han i presidentskontoret. Vid fredsslutet återgick han till sin förra verksamhet. Ett bevis på det förtroende, han åtnjöt, var den fullmakt såsom »co-minister» i Konstantinopel, som A. på sin legationschefs, von Asps, förord erhöll 30 okt. 1792 med löfte om första lediga beskickning. A. kom dock småningom i spänt förhållande till von Asp, måhända förorsakat av den egendomliga ställning, han genom nyssnämnda fullmakt kom att intaga. Då Gustav IV Adolfs förmyndarregering sökte förbindelser med Frankrike, visade A. öppet antifranska sympatier. Häri torde man böra se orsaken till att han råkade i onåd hos hertigen-regenten och rappellerades 17 juli 1795. Legationsrådet vid svenska beskickningen Ignatius Mouradgea D'Ohsson — den bekante diplomaten och historieskrivaren — hade i skrivelse till hertigen-regenten 9 maj 1795, synbarligen med von Asps gillande, framfört klagomål över A: s hållning; i hertigen-regentens brev till von Asp 31 juli s. å. hänvisas, troligen förhastat, till att A. skulle ha deltagit i intriger mot Mouradgea, som igångsatts av de mot Frankrike allierade makternas ministrar i avsikt att framtvinga dennes återkallande.

Som envoyé i London förde A. de viktiga förhandlingarna om den engelska hjälpsändningen till Sverige 1808 och verkade ivrigt för att denna skulle få formen av en diversion mot Norge. Den engelska regeringen sökte förgäves avvinna honom ett löfte om att hjälpkåren skulle få stå under eget befäl, men däremot avgav han, utan att därtill vara befullmäktigad, till slut i en not av 16 apr. en försäkran, att kåren skulle mottagas i Göteborg, och uppgav därmed kravet på ett omedelbart engelskt ingripande i Norge. A: s förhastade löfte blev utgångspunkten för tvistigheterna mellan Gustav IV Adolf och den engelska undsättningskårens chef, Moore. A. hade sedan den svåra uppgiften att för den engelska regeringen framställa tvisten ur Gustav IV Adolfs synpunkt, under det att han själv beklagade, att denna förveckling skulle avbryta subsidiebetalningen. Hans ställning i London var ohållbar. Redan i juli var konungen betänkt på att rappellera honom, ehuru det sedan dröjde till sept., innan han förflyttades, nu till Spanien. Efter revolutionen 1809 stod A. främmande för den nya svenska politiken. Regeringen önskade, att han skulle återinträda i statstjänst, och utnämnde honom till minister i Wien (9 mars 1810) och i Petersburg (11 aug. s. å.). A. avböjde emellertid båda gångerna uppdraget. Vid det förra tillfället hänvisade han i brev till Engeström (14 mars 1810) till huru hans »under ett annat politiskt system kanske nog fritt yttrade tänkesätt» gjorde honom mindre lämplig och frånkände sig på grund av sin tjänstgöring i södra och västra Europa tillräcklig kännedom om österrikiska förhållanden. Planer, som år 1812 enligt A:s egen uppgift (11 aug.) voro å bane att sända honom till Spanien för att återknyta de diplomatiska förbindelserna och genomföra en ny handelstraktat, sattes ej i verket. A. deltog i riksdagen 1812 och utsågs till ledamot av såväl konstitutions- som statsutskottet. Någon framträdande roll spelade han ej, men ett antal brev till en hans vän, kammarjunkaren K. Å. Hammarskjöld på Tuna, ge en intressant inblick i hans åskådningar. I konstitutionsutskottet verkade han för inskränkning i tryckfriheten. Jury i tryckfrihetsmål syntes honom olämplig, emedan den blott kunde organiseras i de stora städerna och därjämte innebar ett intrång i konungens »jura majestatica», då den lagskipande makten förbehållits åt honom. Ej heller ansåg han böter lämpliga såsom straff i tryckfrihetsmål, alldenstund denna strafform möjliggjorde, att en person, som brutit mot tryckfrihetsförordningen, kunde hållas skadelös. Belysande för A:s konstitutionella åskådning är särskilt hans uttalande om justitieombudsmannaämbetets överflödighet. Breven till Hammarskjöld lämna ej någon närmare skildring av partiförhållanden vid riksdagen och dylikt men sysselsätta sig flitigt med utrikespolitiken. A:s starka antipati mot Napoleon framlyser ständigt liksom hans farhågor för att Sverige än en gång skulle isoleras genom en försoning mellan Frankrike och Ryssland. Karl Johans politik, som A. dock endast ryktesvis hade kunskap om, har hans fulla gillande. Följande år, 1813, blev han utsedd till svensk medlem av det av de allierade makterna planerade »administrationsconseil» i norra Tyskland, men detta trädde aldrig i verklig funktion. — A., som åtnjöt stort anseende som diplomat, torde ha varit en av de främsta legationscheferna under Gustav IV Adolfs tid.

Författare

Erik Naumann.

Källor och litteratur

Källor: Orig.-genealogin, riddarhuset; registr. (fullm.) samt kanslipresidentens arkiv: koncept och A:s brev till L. v. Engeström, allt i RA; Brev till K. A. Hammarskjöld (1812), tillhörande godsägaren A. H. Hammarskjöld, Tuna; Konstitutionsutskottets memorialer och öfriga expeditioner vid riksdagarna 1810, 1812 och 1815 (1902); P. A. Granberg, Hist. tafla af f. d. konung Gustaf IV Adolfs sednaste regeringsår (1810—11)-J. D. af Wingård, Minnen (1846—50); S. Clason, Gustaf IV Adolf och general Moore (Hist. tidskr. 1912); A. Grade, Sverige och Tilsit-alliansen (1913); K. V. Key-Aberg, De diplomat, förbindelserna mellan Sverige och Storbritannien under Gustaf IV Adolfs senaste regeringsår (1891).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Adlerberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5542, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5542
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Adlerberg, urn:sbl:5542, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-19.