Meriter

Rääf, Leonhard Fredrik, f 18 sept 1786 i Kisa, Ög (ej i fdb), d 9 juni 1872 i Sund, Ög. Föräldrar: lagmannen Leonhard Henrik R o Hedvig Charlotta Grönhagen. Inskr vid UU 5 okt 02, kansliex 3 juni 05, disp pro gradu där 8 juni 07, e o kanslist i krigsexp 19 dec 05–10, i RA 16 april 08–10, deltog i riksdagarna 09/10, 40/41–50/51 (led av exp:utsk 09/10, av bevilln:utsk o KU 44/45, av statsutsk 47/48, statsrevisor 44/45 o 50/51), kammarjunkare 28 jan 18, ordf i Ydre hushållsgille 35–52. – KorrespLSkS 21, KorrespLVHAA 27, LSkS 28, LVHAA 29, hedersmag vid UU 31 maj 60,LVA61.

G 6 sept 1833 i Näshulta, Söd, m Christina Jacobina (Jacquette) v Heijne, f 11 jan 1801 i Säby, Jönk, d 8 juli 1863 i Sund, dtr till överstelöjtnanten Georg Leonhard v H (bd 18, s 545) o frih Christina Florentina Ulrika v Lingen.

Biografi

R växte upp på gården Tomestorp vid sjön Nedre Föllingen i Kisa-trakten i Kinda. Fadern var häradshövding (senare med lagmans titel) över Kinda och Ydre i mer än tre decennier. R var näst äldst av sex barn i faderns andra äktenskap. All grundläggande utbildning skedde i hemmet, där barnen växte upp i relativt stor frihet och livligt umgänge med besökande släktingar och bekanta i grannskapet, särskilt familjerna Drake på Föllingsö och Hammarsköld på Tuna vid Vimmerby.

16 år gammal kom R till Uppsala och skrevs in i Ostgöta nation. Han studerade främst historia för prof E M Fant (bd 15) och latin för doc Johan Tranér men ägnade sig också åt moderna språk och botanik samt tecknings- och dansövningar. Faderns önskan var att han skulle läsa juridik och bli ämbetsman, och efter ett studieuppehåll avlade han 1805 kansliexamen för att kunna tjänstgöra vid expeditionerna och verken i huvudstaden.

Under studietiden i Uppsala kom R i kontakt med de radikala strömningar från Tyskland och Danmark som innebar en kursändring från rationalism till idealism, från upplysningens franska och internationella orientering mot det fosterländska. Av uppsalalärararna förmedlade Tranér, som för övrigt kom från Ydre, kunskap om den nyhumanistiska antikuppfattningen i Tyskland och filosoferna Daniel Boëthius (bd 5) och Benjamin Höjer (bd 19) om Schellings och Fichtes läror.

Annars var det mest i kamratkretsen, särskilt den på Östgöta nation, som den nya filosofin och litteraturen diskuterades. I Schellings efterföljd sågs allt, natur och ande, som delar av en enhet, av en och samma organism. Sällskapet vitterhetens vänner bildades. Av kamraterna kan särskilt nämnas Lars (Lorenzo) Hammarsköld (bd 18) från Tuna och bröderna Stenhammar från Västra Ed. Några år senare anslöt sig östgöten P D A Atterbom (bd 2) till kretsen, medan Jacob Adlerbeth (bd 1) och värmlänningen Erik Gustaf Geijer var äldre elever till Fant.

R hade liksom dessa skaldeämnen vissa litterära ambitioner men utvecklades i annan riktning än mot romantikens diktande och estetik. Hans efterlämnade brev och skrifter anses visa få tecken på förromantiska stämningar. Inspirationen från den tyska förromantiken och kamratkretsens stora rimintresse kom istället att förenas med hans bekantskap från barn- och ungdomsåren med de rika folkliga traditionerna i hembygden. Detta fick honom att lägga en hel del av sina knappa studiemedel på böcker, vistryck m m från antikvariat och snusbodar. Redan nu var R:s ideal snarast primitivismen, den av Rousseau inspirerade anslutningen till natur och enkelhet med moralen som förtecken.

Efter en tid som oavlönad e o kanslist, alltså renskrivare, vid krigsexpeditionen återvände R till Uppsala för att under ett fjärde och sista år där söka förvärva juridisk grad. Han övade sig i att tala latin för Tranér och han disputerade pro gradu för Fant; avhandlingen utgjordes huvudsakligen av en liten samling brev rörande ätten Hammarskölds stamfader. Vid denna tid hade R börjat skriva av handlingar rörande Östergötland både på UUB och i RA och KB i Sthlm, där han också ägnade sig åt boksamlande, teaterbesök och livligt umgängesliv. Som tjänsteman i RA skall han mest ha sysslat med forskning. Av stor betydelse för R:s framtida verksamhet blev bekantskapen med den åtskilligt äldre biblioteksmannen, historikern och samlaren C C Gjörwell (bd 17).

Liksom fadern var R rojalist och gustavian och hade fått dennes fullmakt att representera ätten på riddarhuset vid 1809 års riksdag, den riksdag som gjorde upp räkningen med det gustavianska enväldet. Sedan R rest hem upplästes en inlaga av honom med förslag om modernisering av skjutsväsendet, vilket anses vara det enda reformförslaget och radikala ställningstagandet under hela hans politiska liv. Åtminstone senare skulle han komma att se 1809 års RF som roten till allt ont i samhället.

R:s verksamhet i RA upphörde i och med att fadern dog och han ärvde gården Millingetorp och ytterligare ett antal fastigheter i Kinda härad. R gjorde nu dygd av nödvändigheten och inriktade sig på att bli en lantjunkare med lärda intressen. Redan under sthlmstiden hade han varit kommissionär för ett läsesällskap med medlemmar från herrgårdar och prästgårdar i Kinda. Det skulle dröja 30 år innan R såg sig föranlåten att på nytt delta i en riksdag, ett forum som han kommit att förakta.

Däremot besökte R med längre eller kortare mellanrum under vintersäsongen Sthlm för arkiv-, biblioteks- och teaterbesök, umgänge med forskarkolleger och vänner samt bokinköp. Under hans sthlmsvistelse 1811 stiftades Götiska förbundet av Jacob Adlerbeth. R inskrevs under en norrön form av sitt namn, Refr, som medlem nr 15 och han kom att ingå i redaktionen för förbundets tidskrift Iduna. R:s hem besöktes av många av företrädarna för den romantiska filosofin och diktningen i Uppsala och Sthlm – det talas om Kinda-romantiken – och han umgicks och korresponderade hela sitt liv flitigt med sina lärda och/eller personliga vänner. Härtill kom släktingar, särskilt systersönerna Hammarskjöld. Mer än 7000 brev är bevarade.

Samtidigt trivdes R med sin lantliga tillvaro och såg alltid till att återvända i tid för vårbruket. Som besutten och engagerad jordägare uppträdde han som ombud och talesman för sin bygd både på sockenstämmor och i Kinda hushållsgille och Östgöta hushållningssällskap. Skicklig stilist som R var svarade han för inlagor till myndigheter och press. Utifrån sin under ungdomsåren formade syn på historien och utvecklingen kom R under åren i Kinda att inleda sin livslånga kamp mot all förändring och varje ansats till samhällsreformer i liberal och demokratisk riktning. Med förankring i R:s historiesyn och -mystik utvecklades nu hans ultrakonservativa inställning i politik och samhällsfrågor.

R köpte 1821 Bulsjö Norrgård i Sund i Ydre, ett säteri som tillhört Drake-familjen, och kom, sedan han flyttat dit, att liksom fadern bli väl förankrad i häradet. På 1830-talet skulle han komma att vara sin hembygds mest tongivande personlighet och det var inte utan skäl han kallades Ydre-kungen eller Ydre-drotten. I den utsträckning gårdsdriften och jordbruket tillät ägnade sig R åt sina lärda studier och sitt samlande. Under Kinda-perioden hade det främst gällt studiet av folkvisorna tillsammans med barndomsvännen Erik Drake (bd 11) och hovkapellmästaren Joachim Nicolas Eggert (bd 12). Han hade också kommit i kontakt med prästen och samlaren A A Afzelius (bd 1) och bidrog till dennes och Geijers Svenska folkvisor från forntiden, 1–3 (1814–16) liksom till Atterboms Nordmansharpan i Poetisk Kalender (1816).

R:s starka solidaritet med den tyska romantikens grundföreställningar och idealistiska värderingar tog sig tydligast uttryck i hans forntidsintresse och traditionstolkning. I folktraditionerna fann R upplysningar om ett lyckligt ursprungstillstånd, som skall ha berott på att människorna under forntiden stått i ett mer omedelbart förhållande till naturen än i en senare, disharmonisk tid. Det var kunskaper och erfarenheter från ett sådant oskuldsfullt skede i mänsklighetens historia som R med hjälp av folkvisor och traditionsstoff ville vaska fram.

R samlade utöver visor och ballader även sagor, talesätt, gåtor, besvärjelseformler och andra uttryck för folklig vidskepelse, dvs folklore i vid mening. Ingenting inom den folkliga kulturtraditionen var honom främmande. Mycket av stoffet förmedlades av några äldre trotjänarinnor i familjen, men R gjorde också många uppteckningar i gränsbygderna mellan Östergötland och Småland och var väl förtrogen med gamla handskrivna visböcker och vistryck. Hans sökande av ursprungsversion likaväl som intresse för textvarianter och inte minst hans stora krav på äkthet och akribi vad gällde text och melodi fördröjde utgivningen av de egna samlingarna av visor.

Tack vare ett lyckligt samarbete med A I Arwidsson (bd 2) från 1827 kunde materialet ges ut i en för R tillfredställande form i samlingen Svenska fornsånger, 1–3 (1834–42). R kan av tidsmässiga skäl inte ha varit inspirerad av bröderna Grimm lika litet som av Des Knaben Wunderhorn, periodens viktigaste folkvisesamling; han skulle senare i Sthlm komma att träffa prof Grimm från Berlin. Själv ansåg R, som i vissa avseenden var en sentida rudbeckian, att ingenstans, bortsett från antikens länder, fanns en äldre litteratur än i Sverige.

Att väcka de nordiska forntidsdygderna till liv var en huvuduppgift för Götiska förbundet och dess medlemmar, som gick tillbaka på dessas romantiska grundsyn. Vid sitt inval hade R presenterat uppsatsen Tankar om sättet att uppsöka och vårda fäderneslandets fornlemningar, senare tryckt i Iduna, nr 5 (1814). Den vänder sig mot 1700-talets rationalism och pietetslöshet mot historiska minnen. Den vittnar samtidigt om R:s vida tolkning av forntidsbegreppet. Han nöjde sig inte med att forska i olika uttryck för folkminnet hos en, enligt hans mening, av skolgång och utbildning ofördärvad allmoge. R såg också i fasta och lösa fornminnen, runstenar, byggnader, konst- och bruksföremål, mynt, sigill, kyrkoinventarier, gamla dokument och böcker möjligheter att komma åt reminiscenser av det förlorade paradis som forntiden enligt hans uppfattning varit. Med modern terminologi kan R sägas ha varit tvärvetenskaplig, eftersom han såg alla sådana materiella och immateriella kvarlevor som delar av en enhet.

Från hemmet bedrev R fornminnesinventering i omgivningarna och registrerade kyrkoinventarier. Han var inte främmande för vad som senare har kommit att kallas kulturlandskapsstudier. Som forn-forskare och arkeolog anses han ha varit före sin tid och bildat epok inom fältarkeologin genom den varsamhet och noggrannhet han iakttog vid undersökning av fasta fornlämningar, vilkas yttre enligt hans mening alltid skulle återställas efter avslutad undersökning. Likaså måste sådana fredas och detta oberoende av markägarens intresse. R:s Iduna-uppsats innehöll ett kulturpolitiskt handlingsprogram, som föregrep senare tiders åtgärder och lagstiftning. Med hänvisning till 1600-talets Antikvitetskollegium efterlyste R en fornvårdande myndighet och hans ansträngningar skall ha bidragit till 1828 års förordning på området. 1826 fick han k uppdrag att leda en stor undersökning av Alvastra klosterruin. Men han motsatte sig B E Hildebrands (bd 19) planer på att gräva ut en av högarna i Gamla Uppsala på 1840-talet. De lösa fornfynd som R genom köp och på annat sätt kom över lämnades till VHAA.

Vid sidan av visorna och andra yttringar av den folkliga kulturen var det historiska dokument, särskilt medeltida pergamentsbrev, s k diplom, som hos R tilldrog sig allra störst intresse. Det hade väckts redan under studieåren i Uppsala och gynnats av tjänstgöringen i RA, som under R:s tid där ännu var granne med KB på Sthlms slott. Efter att ha slagit sig ned i Östergötland studerade R också handlingar i LSB och letade efter pergamentsbrev i lokala kyrko-och gårdsarkiv. Hans samling av originalbrev – ett 50-tal – och av avskrifter med sigillritningar – Rääfs Diplomatarium med kopior av dokument i sex band – skänktes senare till den institution som med tiden blev Statens historiska museum. Också samlingen Svenska skrock och signerier i sex band samt gåt- och ordspråkssamlingen kom senare i offentlig ägo och finns nu (2000) i ATA.

R var mycket samvetsgrann när det gällde att läsa och tolka gamla dokument. Han ägnade handstil, skrivtecken och annat i skriften ett minutiöst och tidskrävande studium och utarbetade en tablå över bokstavsformernas utveckling. R kom att bli en nyttig men mycket kritisk granskare och korrekturläsare av andras mer okunnigt eller lättsinnigt åstadkomna utgåvor av äldre texter. Han engagerade sig i SkS:s utgivningsverksamhet och i planerna på utgivningen av de sv medeltidsbreven i ett diplomatarium. Initiativ härtill hade tagits av den engelskfödde Alexander Seton tillsammans med Johan Gustaf Liljegren (bd 23) från Lund, vars kompetens på området R med rätta ifrågasatte. I planeringen av den stora utgåvan deltog också Geijer, till vars textutgivning och författarskap, och inte minst bild av den sv vikingen, R förhöll sig skeptisk. Tanken på ett gemensamt skandinaviskt diplomatarium för unionstiden avvisades av R bl a med hänvisning till att all slags union med norrmän och danskar "länt och länder till Sveriges skam och skada". Nationella urkundssamlingar låg i tiden och hade börjat utges på flera håll i Europas kulturländer.

R var medlem av en redaktionskommitté för diplomatarieverket och gjorde stora - men dolda - insatser för att höja kvaliteten i förra delen av det första bandet, som utkom 1830. Men hans kritik mot Liljegren hade lett till en brytning med denne 1828, och Liljegren knöt istället till verksamheten den på området ännu relativt okunnige prästen N J Ekdahl (bd 12). R resignerade visserligen inför Liljegrens slarv med diplomatarieeditionen men fortsatte att läsa korrektur och försonades senare med honom.

R blev mycket uppskattad av B E Hildebrand (bd 19), som efter Liljegrens död 1837 fortsatte utgivningen. Han kom att betyda en hel del för Kröningssvärd-Lidéns utgåva av Diplomatarium Dalekarlicum och Scriptores rerum Suecicarum medii aevi, en utgåva av medeltida källskrifter, som påbörjats av Fant och nu fortsattes av Geijer och J H Schröder. R:s erfarenhet utnyttjades också av den noggranne C J Schlyter, som tillsammans med H S Collin (bd 8) börjat ge ut Samling af Sveriges gamla lagar i början av 1820-talet, och av skåneprästen J E Rietz (bd 29), författare till ett dialektlexikon.

R invaldes i VHAA som arbetande ledamot 1829 och höll sitt inträdestal 22 febr 1831, vilket rönte uppskattning av mötesordföranden Liljegren.Talet, som när det 1839 trycktes var på 100 s, hade titeln Om beskaffenheten av Sveriges offentliga handlingar under medeltiden. Det var den första studien i sv diplomatik, alltså i brevens eller diplomens formella uppbyggnad, och det uppfattades av samtiden som vittert. R hade tidigt börjat studera och med sina lärda vänner diskutera diplomatik. Med utgångspunkt i Mabillons De re diplomatica från 1600-talet, det grundläggande arbetet på området, ville han lägga grunden för en systematisk sv diplomatik. Han intresserade sig för såväl dess teori som praktik. I diplomen, liksom för övrigt i allmogens vardagstal, såg han också en möjlighet att studera det sv språkets historia.

R:s magnum opus blev Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad i Ostergöthland, ett huvudsakligen etnografiskt verk, som utkom i fyra band under hans livstid (1856-65); ett femte gavs ut postumt (1875). Tyngdpunkten i det första bandet ligger i utgåvan av 230 diplom från åren 1281-1606. Andra delen, belönad med guldmedalj av SA, behandlar Ydre-målet, den tredje civila och juridiska förhållanden i häradet och den fjärde de kyrkliga samt den sista sjöar, vägar, fornminnen m m. Det opublicerade materialet finns i ATA och UUB.

Provinsbeskrivningar och reserapporter hade kommit på modet under frihetstiden, och Ydre-verket anses ha unika kvaliteter som bygdehistoria, om än mosaikartad. R:s allmänna grundsyn var ståndshistorisk och ärkekonservativ. Han ansåg att samtidens adelsmän var ättlingar till forntidens odalmän, medan bönderna härstammade från trälarna. Han anlade socialhistoriska och demografiska aspekter på en äldre tids samhälle, som var ovanliga för dåtidens historieskrivare.

R bedrev sin lidelsefulla, lärda verksamhet långt från arkiv, bibliotek och universitet. Dessutom skedde den vid sidan av hans betungande huvuduppgift att sköta sina gods och gårdar. Från 1842/43 var han bosatt på Forsnäs i Ydre, som alltjämt är i släktens ägo. I hans äktenskap föddes fem barn, som under stark patriarkalisk ledning fostrades i hemmet. Själv mycket sparsam och sträng hushållare var R en gästfri värd. Han uppges ha varit en uppskattad sagoberättare för barnen i bekantskapskretsen. Som godsägare hävdade R torp- och dagsverkssystemets fördelar och ville inte införa det nya statsystemet. Gentemot sina underlydande sägs han enligt vissa uppgifter ha utövat en faderlig despotism, enligt andra ha varit en god och hjälpsam husbonde, vari inte behöver ligga någon motsägelse.

Trots alla yttre hinder och tidvis ohälsa var R mycket produktiv som humanistisk forskare. Han kom med tiden att åtnjuta stort anseende i lärda kretsar och erbjöds riksarkivariebefattningen efter Liljegren 1837 men avböjde. R har i avseende på sin metodik uppfattats som mycket modern för sin tid (Wretö). Materialet och de historiska förhållandena skulle, enligt hans uppfattning, framträda utan subjektiv inblandning och tillrättaläggande av forskaren.

Då som i senare tider fanns en motsättning mellan en mer spektakulär och publikfriande historieskrivning och ett föga glamoröst vardagsslit med källor och detaljer. R strävade som andra romantikens forskare mot en helhetssyn men fäste stor vikt vid att grunden måste vara stabil och detaljarbetet omsorgsfullt. Han var både arkiv- och fältforskare och dessutom naturvetenskapligt intresserad. Till R:s banbrytande samlargärning kan läggas en förmåga att bryta nya vägar samt att se och formulera problem på både gamla och nya forskningsfält. Men någon gång hamnade R helt fel som när han i en VHAA-uppsats hävdade att jättegrytorna var gropar som urtidsdjur gjort i den ännu mjuka bergmassan för att lägga ägg i!

Utifrån sin ultrakonservativa och provinsaristokratiska historie- och samhällssyn ogillade R, som framgått, åtminstone i princip, varje förändring och all utveckling. Lokalt gällde det exempelvis vägförbättringar i Kinda, ångbåtstrafiken till och från Sthlm samt Norrköpings spinnhus, mekaniska verkstad och Bell-Lancasterskola. Däremot tyckte R att utvandring till Amerika var bra, då den befriade trakten från "slödder och lättingar". På riksplanet motarbetade R industrialisering, järnvägsbyggande, lika arvsrätt, straffreformer och folkskoleväsendet. Tryckfriheten liksom skolorna och potatisodlingen sågs som källorna till tidens problem. Utbildningen skulle vara förbehållen överklassen, medan potatisen, enligt nykterhetsivraren R, befrämjade dryckenskap. Bruket av kaffe ogillade han, och han använde inte tändstickor trots piprökning. Till bilden av den egensinnige R hör emellertid att han i praktiken kunde göra avsteg från sina kategoriska ställningstaganden och uttalanden. Sålunda reste han flera gånger mellan Norrköping och Sthlm med ångfartyg som Raketen och Blixten och på 1860-talet även med tåg Töreboda-Gbg tur och retur samt bidrog, när det blev aktuellt, energiskt till skolbygge och undervisningens ordnande i hemsocknen.

Efter 30 år kom R över oviljan mot riksdagsdeltagande och deltog i 1840/41 års riksdag. R, som med en term från franska revolutionen kallade sig ultraist och ville ha oinskränkt kungamakt, stödde Karl XIV Johan, medan oppositionen arbetade för dennes abdikation till förmån för Oscar. Senare på 1850-talet sökte han utan framgång förmå landshövdingen Henning Hamilton (bd 18) att uppmuntra Karl XV till statskupp för en återgång till Gustav III:s fasta styre.

Kampen mellan liberaler och andra oppositionella å ena sidan och rojalister och konstitutionalister å den andra kom i febr 1840 först att stå om hemmanstalsräntans avskaffande, och efter en lång debatt, som – tydligen på ett lysande sätt – inletts av R, krossades oppositionen. Mindre framgångsrik var han när det gällde förslaget till departementalreform, som han såg som ett nytt angrepp på kungamakten. Vid 1844 års riksdag vände han sig mot en skattereform. På 1847 års riksdag höll R, som ville ha kvar en äldre tids straffpåföljder, bl a skamstraff, på Riddarhuset dundrande tal mot den liberale juristen J G Richerts (bd 29) förslag om en ny brottsbalk. Han motarbetade anslag till byggandet av cellfängelser och en första järnväg från Örebro till lastageplatsen Hult vid Vänern. Han motionerade med framgång för an- slag till diplomatarieverket. Efter kusinen A v Hartmansdorffs (bd 18) överraskande förslag till avskaffandet av ridderskapet och adeln som stånd och till en ny folkrepresentation 1851 lämnade R riksdagen för gott. Han ansåg sig inte längre kunna uträtta något där men kämpade genom ättens företrädare, August W Stiernstedt, mot förslaget till representationsreform 1862.

En sentida biografiförfattare (Wretö) tar som utgångspunkt för sin framställning det fotografi av R som togs dagen före hans 80-årsdag i sept 1866. Han menar att det är den bild av sig själv som R ville förmedla till eftervärlden. Allvarlig och rakryggad sitter R, iklädd gammaldags rock med Nordstjärneorden, och visar upp ett pergamentsbrev med hängande sigill. På bordet intill finns en volym av Ydre-boken och blommor från trädgården. Till det yttre överensstämmer fotografiet med en beskrivning av honom från 1840 års riksdag: "Medellängd, mager, allvarligt ansikte, orubbligt sinne och väsende. Gammalmodig i tänkesätt och handling, utan att kunna förlika sig med nya tidens riktning, varken uti det ekonomiska eller politiska livet" (skrivet av C O Palmstierna; Wretö, s 11).

Biografins författare har dragit fram R:s lärda meriter och vetenskapliga förtjänster. Han har velat nyansera samtidens och eftervärldens bild av R som enbart en ärkekonservativ kuf. Han lyckas också visa att det fanns logik och konsekvens i R:s intellektuella och politiska ställningstagande och handlande livet igenom. Allt gick tillbaka på ungdomsårens intryck av romantikens filosofi, idéer och mentalitet, en gång radikala strömningar i tiden.

Författare

Birgitta Fritz

Arkivuppgifter

Handl:ar efter R i R:ska arkivet (korrespondens, ämnesordn handl:ar), UUB, o i R:ska saml (19 vol: korrespondens, ämnesordn handl:ar bl a diplomatarieavskr:er samt handl:ar rör fornlämn:ar o folkloristik) i ATA; avskr:er av R:s dagboksanteckn:ar o postböcker i KB. - Brev från R i KB (bla till AI Arwidsson, C C Gjörwell, L Hammarsköld, G Hyltén-Cavallius o G Klemming), LUB (bl a till H Hamilton), RA (bl a till J N Tersmeden o många till A v Hartmansdorff), UUB (bl a till P D A Atterbom, A C L v Heijne, P Lagerhjelm o C Säve samt många till J Adlerbeth), LSB (till L C Wrede), ATA (till J G Liljegren o många till B E Hildebrand) o i SA:s arkiv (bla till B v Beskow o många till C G Malmström). Vissa brev från R tr i Ahnfelt nedan under Källor o litt.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vita Petri Michaélis Hammarsköld. [Akad avh, preses E M Fant.] Upsalia: [1807]. 4:o. 11 s. - Tankar om sättet att uppsöka och vårda Fäderneslandets fornlemningar (Iduna, h 5, Sthlm 1814, s 111-128; undert: R-; 2. uppl 1819). - Runsten vid Op-peby, Ostergöthland, Ydre härad och Sands socken (ibid, 8, 1820, s 160 f; d:o; d:o). - Anteckningar öfver beskaffenheten af Sveriges offentliga handlingar under medeltiden. Inträdes tal i Kongl. vitterhets, histo-rie och antiqvitets academien, hållet den 22 febr. 1831 (VHAAH, d 15,1839, Sthlm, s 1-102; bilaga: Bokstafs--former under medeltiden enligt Sverges offentliga handlingar u o o å, atlasfol, 4 bl). - Spår af runor och runors bruk bland inhemska qvarlefvor af skråck och trolldom (Mimer. Månadsskrift för vitterhet, historia, philosophi o statskunskap, [1839,] Upsala 1839-40, s 271-277; sign L. F. R.). - Bränvinsbränning och tidsandans riktning. En betraktelse, underställd rikets församlade ständer. Sthlm 1840. 24 s. [Anon.] -Fragmenter af ett outtömligt ämne (Svenska biet, 1841, Sthlm, fol, n° 288 (11/12), s 1 f; undert: Landt-män). - [Anförande inför Götiska förbundets upplösning] (Iduna, h 11,1845, s 89-94; anon). - Anförande i Ridderskapets och adelns plenum d. 18 dec. 1847. [Rubr.] Sthlm 1847. 24 s. [Undert.] - Rääf, Leonhard Fredrik [självbiogr] (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män, bd 13, Upsala 1847, s 135-141; anon). - Bidrag till upplysning om Gustaf I:s hofhåll-ning [utg] (Läsning för bildning och nöje. Månadsskrift red av V. F. Palmblad, årg 2, 1848, Upsala, s 523-526). — Om fattigdom och brottslighet, med grunder till en fattiglag (Tiden, 1848, Sthlm, fol, no 172-173 (28 o 29/7); anon). - Svar på tal (Östgöta Correspondenten, 1854, Linköping, fol, nr 86 (25/6); undert: Ydrebo, som aldrig tillverkat och sällan begagnat bränvin). - Till gensvararen uti n:o 93 af Östg. Correspondenten rörande Ydre och Kindaboers underdåniga framställning om brännvinslagstiftningen (ibid, n:o 98 (6/12); undert: Ydrebo). - Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad i Ostergöthland. D [l]-5. Linköping 1856, Örebro 1859-65, Norrköping 1875. [L] 1856. 373 s, Tab. 1-3. [S 131-144 omtr i arb nedan 1957, s 429-539.] 2. Ydre-målet eller folkdialekten i Ydre härad af Ostergöthland. Ordbok samt förteckning på alla oregelbundna och starka verber, som i Ydre begagnas, jemte gamla dopnamn. 1858. (9), 126 s. 3. Ydre härads i Ostergöthland civila och juridiska förhållanden, m. m. 1861. (9), 415 s, 1 pl. 4. Ydre härads i Ostergöthland kyrkliga förhållanden, m. m. 1865. (9), 442 s. 5. Ydre härads i Ostergöthland sjöar, vägar, fornminnen m. m. Efter författarens död utg [av G. Westling (föret) ]. 1875. 153 s, Pl I-XVIII. - Om qvinnans ställning (Svenska tidningen Dagligt allehanda i Stockholm, 1857, fol, n:r 1 (2/2); anon). - [Nekrolog över CJ Åstrand] (Hvad nytt, 1861, Eksjö, fol, n° 7 (25/1), s 1; anon). - Till Committéen för representations-frågan (Östgötha Correspondenten 1865, n:o 19 (8/3), 39 (17/5); anon). - De i Ydre härad af Östergödand for- dom brukliga vapen, dess vildbråd, rofdjur, jagter och ryktbaraste skytter (Svenskajägareförbundets nya tidskrift, årg 4, 1866, Sthlm, s 65-76). - Til Högloflige Riddarhus-direktion [om förslag till gemensam huvudbok för Riddarhusets kassor o fonder] (Ridder-skapets och adelns protokoll vid lagtima adelsmötet år 1872, Sthlm 1872, Bilagor, [1,] s 51; tills med flera). - Svenska skrock och signerier samlade. Med inl o anmärkningar utg av K. Rob. V. WIkman. Sthlm 1957. 445 s, 1 pl-bl, 2 faksimilbl. (VHAAH, Filologisk-filosofiska serien, 4.) - Enl uppg bidrag, i så fall anon, även i Svensk litteraturtidning, utg i Sthlm o Upsala.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Ahnfelt, L R af Småland o hans literära umgängeskrets (1879); M-L Bachman, Studier i VHAA:s hist (1969); Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 13 (1846); BBorell, De sv liberalerna o representationsfrågan på 1840-talet (1948); S Ekman, Striden om representationsreformen (1966); A Ljungfors, Bidr till sv diplomatik före 1350 (1955); M Mattsson, I Ydre på 1800-talet (1932); G B Nilsson, André Oscar Wallenberg, 2 (1989); H Schack, VHAA, 8 (1944); T Wretö, Ydrekungen: en bok om L F R (1990) o där anf källor o litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Leonhard Fredrik Rääf, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6299, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Fritz), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6299
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Leonhard Fredrik Rääf, urn:sbl:6299, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Fritz), hämtad 2024-04-19.