Meriter

2 Schützercrantz, Adolf Ulrik, sonson till S 1, f 25 mars 1802 i Sthlm, Skeppsh, d 9 okt 1854 där, ibid. Föräldrar: konteramiralen Johan Herman S o Lovisa Margareta Lilliestråhle. Sergeant med lön vid Arméns flottas sthlmseskader 29 sept 12, kadett vid Krigsakad på Karlberg 28 sept 16, officersex där 22 sept 19, fänrik på vid Andra livgardet 26 okt 19, löjtn i reg 21 juli 25, förste löjtn 19 mars 31, förste adjutant 23 nov 33, kapten i reg 19 dec 35, reg:kvartermästare 10 febr 37, kompanichef 30 juni 41, led av styr för Konstfören i Sthlm 45, sekr där 48, förest för Livrustkammaren från 17 okt 50, andre major 31 jan–9 maj 51. – Tecknare, grafiker, målare. – Ogift.

Biografi

S är ett exempel på Karl Johans-tidens många konstnärligt verksamma officerare, en grupp konstnärer som brukar räknas som typiska företrädare för seklets omfattande amatörism. S saknade formell konstnärlig utbildning, förutom den grundliga ritundervisning i bl a kartografi, landskapsteckning och befästningskonst som han fick under sin officersutbildning. En viss handledning i teckning och akvarellmåleri tycks han även ha mottagit från landskapsmålaren Johan Fredrik Julin, som bl a verkade som privadärare för amatörer. I NM:s samlingar finns en akvarellerad teckning av S, som visar Julin tecknande i det fria. S kan även ha fördjupat sina konstnärliga färdigheter på egen hand genom de många förlage- och läroböcker i teckningskonst som fanns tillgängliga i handeln eller genom prenumeration.

I likhet med åtskilliga militära konstnärskamrater ägnade sig S, i varje fall till en början, huvudsakligen åt reportage- och samtidsskildringar, ofta med militär anknytning och i en humoristisk stil, samt interiörbilder och topografiska stads- och landskapsvyer i Hilleströms och Martins efterföljd. Ett exempel på denna produktion är en akvarellerad pennteckning där överste Rosensvärd avbildas i rökrock, stående i en trivsamt sengustavianskt möblerad sal. I andra verk skildrade han arbetet i Järnvågen vid Slussen i Sthlm eller fångade enbart vyn över Strömmen med Kastellholmen. Verklig betydenhet som observatör och god akvarellist fick S i sina studier av de indelta soldaterna och deras liv. Ett sådant motiv är Korpralen nr 77 Eklund av Westmanlands regemente, som visar en i ett mellansvenskt landskap stående skäggborstig och brunbränd soldat, iförd tidstypisk sommaruniform med vita linnebyxor, jacka av frackmodell, en s k taschkå, en cylinderformad mössa med skärm efter fransk modell på huvudet, och med ett gevär i famnen.

1826 deltog S för första gången i FrKA:s årliga utställning. Bland hans utställda verk fanns, förutom några kopior med krigshistoriska motiv, ett par kopior efter målningar av J G Sandberg (ovan), bl a H K H kronprinsen till häst, En valkyria och Konung Carl XII dicterande bref för sin hand-secreterare i det ögonblick då en bomb nedslår i rummet näst intill. 1836 deltog S för första gången med en egen originalmålning, En Rättviks-famille utanför en fäbod i Dalarne. Kullan trakterar man och barn med musik. Först 1840 observerade pressen bland hans utställda arbeten två oljemålningar, En gardist hvilande under marsch och En morakulla med sitt barn på ryggen, som emellertid om- nämndes i ganska ljumma ordalag: "de tyckas mig icke egentligen utmärkta, men hålla sig till det jämna slaget" (AB 2 maj 1840). 1843, sista gången S deltog, hade han valt att som enda målning utställa ett motiv från sina under 1830-talet företagna resor i utlandet En turkisk och en armeniansk köpman, sittande uti en butik i vapen-bazaren i Constantinopel.

Ett område där S måste betecknas som föregångsman är som turistkonstnär. Redan 1829 hade han beviljats permission och rest till Dalarna och Norrland, där han gjorde värdefulla reseannotationer, skisser och teckningar. Fyra år senare reste han till Preussen och Sachsen – över Karlsbad har han utfört en utmärkt topografisk utsikt, graciöst och känsligt tecknad och akvarellerad i en behaglig färgskala – och följande år till Frankrike och Italien. I Rom tecknade han de obligatoriska modellerna under ett stort inflytande av den där verksamme schweiziske målaren Leopold Robert, som 1830 målat sin stora bild av skördefolket vid Pontinska träsken.

Den längsta och viktigaste resan företog S 1838. Han reste då till Spanien, Portugal och Malta, fortsatte över Medelhavet till den grekiska övärlden och Smyrna och vidare till Istanbul för att slutligen nå Kairo. S hörde efter Mathias Palbitzki (bd 28) till de första svenskar som medförde skisser och teckningar från Grekland och Främre Orienten till hemlandet. Skissböckerna från resan omfattar mer än 200 blad. Där finns flera fina exempel på dräktstudier, interiörer, porträtt, karakteristiska folktyper och topografiska vyer. Han avbildade det grekiska båtfolket, soldaterna och bönderna med kjolarna och de granna bältena med samma känsla för karaktären som de sv indelta soldaterna. I Delfi tecknade S bergshålorna vid Kastalia och Apollontemplets ruiner, i Korint Akropolen och i Aten Akropolis' silhuett. Från vistelsen i Istanbul kan nämnas små studier av folktyper med tidstypiska dräkter, ett panorama från stadsdelen Pera liksom ett antal mindre informella porträtt av hans sv vänner och några av de utländska sändebuden. Från Kairo slutligen kan nämnas skisserna av pyramiderna och stadens basåren Oavsett motivval spårar man i S:s teckningskonst en vaken iakttagare med en utpräglad blick för kulturhistoriskt signifikanta detaljer och poänger.

S hade som militär och konstnär ett särskilt intresse för uniformer och vapen. Redan under 1820-talet hade han, tillsammans med Alexander Clemens Wetterling, en annan av Karl Johans-tidens målande militärer, och J H Sjöholm avtecknat den sv arméns uniformer. Resultatet av detta arbete blev det 1825 utgivna och i färg litograferade planschverket Kongl svenska arméens uniformer, där S stod för infanteridelen (tio bilder av totalt 24). Till skillnad från sina medtecknare avbildade S nästan undantagslöst soldaterna stående i enskild ställning men försåg dem med vakna ansiktsuttryck.

Såväl mode- som uniformsplanscher hade vid denna tid blivit en mycket vanlig och omtyckt genre. Redan från 1810-talet började illustrerade vecko- och månadsmagasin att ges ut, vilket innebar ett betydande framsteg när det gällde att sprida mode bland allmänheten. Den mest kända tidskriften var Fredrik Boyes (bd 5) Konst- och nyhetsmagasin för medborgare af alla klasser, som 1823 bytte namn till Magasin för konst, nyheter och moder. En annan orsak, särskilt till uniformsplanschens popularitet, stod i samband med napoleonkrigens folkförflyttningar över etniska och religiösa gränser. Därav följde nödvändigheten av ett "dräktalfabet" som signalerade fiende eller vän. Planschverket över den sv arméns uniformer hade också sina utländska motsvarigheter, t ex i det franska verket av Horace Vernet, Uniforms des Armées Francaises, som utkom 1822 och blev mycket omtyckt.

När bilden under 1800-talets förra hälft blev en del av det nya informationsflödet hade det sin förutsättning just i litografitekniken. Illustrerade reseskildringar, topografiska stads- och landskapsbilder, mode- och uniformsplanscher men också komiska sedeskildringar var mycket populära och spridda motiv. Ett smått klassiskt verk blev Hjalmar Mörners (bd 26) Stockholmska scener (1830) med folkligt burleska skildringar och skämtsamma interiörer från borgerligt hemliv. S gav ut ett motsvarande album men med fokusering på det militära vardagslivet Scener utur soldatlifvet (1831–32) som måste betecknas som hans mest kända verk.

Ett annat litografiskt album med S som upphovsman var Reseminnen från Orienten (1839). 1844, Karl XIV Johans dödsår, fullbordade S en samling färglagda teckningar under titeln Konung Carl XIV Johans hof- och ordensunifomer. Möjligen var originalteckningarna avsedda att litograferas, något som emellertid aldrig genomfördes. 1849-53 utgav S sitt sista planschverk, Svenska krigsmaktens fordna och närvarande munderingar, vilket tillsammans med Scener utur soldatlifvet ofta används för att illustrera såväl uniforms- som kulturhistoriska arbeten om det sv 1800-talet.

Som tecknare uppvisar S olika maner och kvalitet, från en synnerligen välformad, närmast överdrivet förfinad stil till ett mer impressionistiskt och direkt anslag. Såväl i motivval som i stil har han beröringspunkter med Hjalmar Mörner och Carl Johan Ljunggren (bd 24), som båda tillhörde tidens konstnärligt verksamma militärer. Förebilder hade S även i de samtida engelska karikatyrerna, med tecknare som Thomas Rowlandson. S:s litografier är i allmänhet grövre, vilket ansetts bero på bristande teknisk förmåga hos dem som tryckte hans verk. Men hans viktigaste insats som konstnär är som grafiker, vilket tidigt uppmärksammades: "Målar skickligt i olja och är ännu hittills mera känd genom sina litografier av egen komposition med mycket anlag för det komiska, efter naturen" (1833; Boye).

S hörde till dem som stiftade Konstföreningen i Sthlm 1832. Föreningen, som bestod av konstidkare - varav för övrigt flera var militärer - och konstvänner, hade som mål att söka stimulera ett allmännare intresse för de bildande konsterna.

Som militär avancerade S uteslutande inom sitt regemente. Han erhöll avsked 1851 men med tillstånd att kvarstå i rullorna som major i armén. En äldre bror till S var sedan 1847 ståthållare på Sthlms slott. Förmodligen inverkade detta på kungens val av lämplig innehavare av den lediga befattningen som föreståndare för Livrustkammaren, men S hade också kvalificerat sig för tjänsten genom sina kunskaper och intressen för vapen, dräkter och uniformer. S:s huvudsakliga uppgift i Livrustkammaren bestod i att samla in föremål samt ordna och katalogisera de redan befintliga samlingarna. – S avled efter en "långvarig bröstsjukdom" och efterlämnade en betydande samling av möbler och konstföremål som enligt hans testamentariska förordnande skulle tillfalla staten för att inordnas i det under byggnad varande NM.

Författare

Bo Lundström

Arkivuppgifter

S:s skissböcker o teckn:ar huvudsakligen i NM. A U S:s arkiv (övningsritmar från Karlberg, 1 vol) i KrA.

Tryckta arbeten

Litografiska planscher i: Kongl. svenska arméens uniformer utgifne år 1825, u o o å, fol (10 pl); Scener utur soldatlifvet, ritade o lithographierade [omsl], n:o [l]-2, [Sthlm] 18[31-]32, tv-fol (4pl) ofol (4pl); Kongl: svenska riddare ordnarnes drägter, 1833, ritade ... [omsl: Teckningar af svenska kongl. ordenskostymerna], Sthlm 18[32-]33, fol (8 pl); Reseminnen från Orienten, tecknade o litografierade, Sthlm 1839, [omsl,] fol (6 pl); T. von Silfwerskjöld, Krönung und Huldigung Oscar I. Königs von Schweden und Nor-wegen, und der Königin Josephine 1844, Berlin 1845 (15 pl), även i övers härur: Svenska riddare-ord-narnes ursprung, historia och beskrifning, Christianstad 1851, 4:o; Svenska krigsmaktens fordna och närvarande munderingar, ritade 1849 [omsl], Sthlm [1849-53],fol (36plutgih 1-9).

Redigerat: Förteckning på de konst-arbeten, som bortlottades i Konstföreningen ... 1848(-1849). Sthlm s å. 7, 7 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 17 jan 1855, nr 10, RA. Arméns pensionskassa, meritbd 79, 98, KrA. M Winqvist, Alexander Clemens Wetterling: en målande militär på Karl Johans tid (otr lic:avh, Konsthist instit, StU, 1969).

K Asplund, Tecknaren AUS (Konsthist tidskr 1941); F Boye, Målare-lex ... (1833); Götagardisten: medlemsblad för Göta livg:s kamratfören, 1949, nr 1; E Hultmark, FrKA:s utställn:ar 1794-1887 (1935); L Johannesson, Folkdräktstudium o folkdräktsskick i Norden o Europa: några reflektioner (Natur o nationalitet: nord bildkonst 1800-1850 o dess europeiska bakgrund, ed J Weibull o P J Nordhagen, 1992); K Göta livg:s officerskår 1741-1939, ed A Moberg (1941); B Lundström, Officeren som arkitekt-o konstnär i det sv 1800-talet (1999); G Nordensvan, Sv konst o sv konstnärer i nittonde årh, 1-2 (1925-28); dens, Sveriges allm konstfören 1832-1932 (1932); SKL; SMoK; M Winqvist, Hjalmar Mörner: kosmopolit, folklivsskildrare, litograf (1972); KÅdahl, Orientalis-men i sv konst: islamiska föremål, förebilder o influenser i konst o konsthantverk (1990).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adolf Ulrik Schützercrantz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6421, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lundström), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6421
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adolf Ulrik Schützercrantz, urn:sbl:6421, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lundström), hämtad 2024-04-20.