Meriter

Meijer, Carl Fredrik, f 2 dec 1791 i Sthlm, Klara, d 16 sept 1872 där, Jak o Joh. Föräldrar: bankokamreraren Johan Fredrik M o Engel Maria Hægerblom. Konduktör vid fortifikationen 24 sept 08, kompanichef vid Gotlands nationalbeväring 11–12, adjutant vid fortifikationsbrigaden till Norge 14, officersex (stora ingenjörsex) 5 maj 17, löjtn vid fortifikationen 11 maj 18, adjutant hos kronprins Oscar 5 mars 19–47, kapten vid fortifikationen 24 juni 20, major där 14 maj 31, överstelöjtn i armén 27 juli 33, led av komm ang tjänstgöringsreglemente för armén dec 34–dec 37, överstelöjtn vid fortifikationen 22 mars 39, sekr i komm ang befästn:ar i skärgården okt–dec 39, överste vid fortifikationen 8 febr 40, tf befälh över ing:kåren 21 maj 44, generalmajor o chef för ing:kåren 2 nov 47, ordf för krigskommissariatet 48–50, ordf i komm ang Kungsholms fästn maj 49, militär led av HD 52, led av komm ang försvaret av Sthlm o Mälardalen febr 56–jan 57, generallöjtn i armén 24 sept 58, avsked 22 dec 58, tf president i krigskoll 21 jan 62–66. – LKrVA 28 (förste styresman 52–53). -Ogift.

Biografi

M blev officer i fortifikationen och detta vapenslag kom han att tillhöra hela sin 50-åriga karriär med undantag för en kort kommendering till Gotlands nationalbeväring.

Under 1810-talet skaffade M sig såväl teoretisk som praktisk kunskap inom sitt specialområde – fortifikations- och ingenjörskonsten. Han deltog i 1813–14 års fälttåg på kontinenten och var med vid befästandet av Stralsund och vid belägringen av Glückstadt. Vid blockaden av Maastricht i samband med Hollands befriande fick han direkt använda sina kunskaper vid en broslagning över floden Maas. Även i det norska fälttåget deltog M. Han medverkade bl a i Fredrikstads belägring.

Omedelbart därpå beordrades M att delta i fästningsarbeten i Karlskrona och Landskrona. Samtidigt fortsatte han att studera och kunde 1817 avlägga stora ingenjörsexamen med mycket goda betyg. M:s utbildning och erfarenhet svarade väl mot ett aktuellt behov inom den sv krigsmakten. Den rådande försvarsdoktrinen – som innebar en kraftsamling av landets militära resurser till en centralt belägen fästning, i Sverige Karlsborgs fästning – förutsatte emellertid även en upprustning och nybyggnad av det perifera kustförsvaret. Skärgårdsflottan skulle tillsammans med ett band av kustbefästningar utgöra ett första invasionsskydd. Vid uppbyggandet av det nya försvarssystemet gjorde M mycket värdefulla insatser. Hans öppna och livliga sätt bidrog även till att han snabbt tilldrog sig överordnades uppmärksamhet. Redan 1819 utsågs han till kronprins Oscars adjutant, en strategisk position för den som ville påverka försvarets utformning.

Någon självständig linje i förhållande till den rådande försvarsdoktrinen intog emellertid inte M. Tvärtom var han en varm anhängare av densamma. Mellan prins Oscar och M rådde ett gott och förtroendefullt förhållande. M bevittnade de sk crusenstolpeska kravallerna 1838, och han imponerades av den fasthet och beslutsamhet med vilken kronprinsen hanterade den ömtåliga situationen. – Tio år senare, under det oroliga året 1848, uppdrog Oscar åt M att sätta Vaxholms, Karlskronas och Karlstens fästningar i försvarstillstånd. Denne utnämndes samtidigt till ordförande i det för tillfället inrättade krigskommissariatet.

M gjorde sina främsta insatser som ritare och konstruktör av fästningsanläggningar. Under hans ledning utfördes flera av landets viktigare fastningsarbeten. M:s intresse för krigsorganisationen inskränktes emellertid inte till att omfatta endast de fasta befästningsverken. Han ivrade även för en specialisering av den rörliga delen av lantförsvaret. Det var på M:s förslag, realiserade bl a genom beslut av 1853 års riksdag, som det första sappör- och pontonjärkompaniet upprättades och som en materiell och ekonomisk upprustning av fortifikationsdetaljen ägde rum. M följde noga utvecklingen utomlands inom sitt område och gjorde redan 1828 en omfattande studieresa, under vilken han studerade olika typer av befästningsverk i flera europeiska länder.

1862 utnämndes M till tf president i krigskollegium, en utnämning som kunde uppfattas som en upphöjelse. Men under M:s tid som president blev kollegiet föremål för utredning. Verksamheten reformerades, och kollegiet upplöstes och ersattes med en arméförvaltning. M motsatte sig reformen, eftersom han befarade att den skulle leda till ett utvecklat ministerstyre. Han slog vakt om den gamla kollegiala beslutsformen, i vilken även civila ledamöter kunnat göra sig gällande. Det är möjligt att M som ingenjörsutbildad officer med ansvar för framförallt byggnadskonstruktioner hyste särskild förståelse för behovet att knyta civil sakkunskap till krigsmakten.

Sedan M dragit sig tillbaka, ägnade han sig åt krigshistoriskt författarskap, och 1867 publicerade han en studie rörande Gustav IV Adolf och kriget mellan Sverige och Danmark. Verket kännetecknas av en viss sträv, satirisk stil. M fann att kungens engelskvänliga politik väl kunde försvaras: "År 1813 skulle denna Gustav Adolfs ihärdighet blivit av Europa prisad, år 1807 kallades den en galenskap." Däremot försvarade han ingalunda monarkens åtgärder for att värna sitt rike.

M levde ensam och gifte sig aldrig. Han hade dock ett mycket stort umgänge och var något av en "patriark" för sina underlydande. I samband med bouppteckningen fann man att M regelmässigt avstått en stor del av sin lön som hjälp till behövande kolleger.

Författare

Sven Åstrand

Arkivuppgifter

M:s arkiv i KrA. – Enstaka brev från M i KB o RA samt brev från M i UUB (bl a till Ulrika Lager-bielke o C G Löwenhielm).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Kriget emellan Sverige och Danmark åren 1808 och 1809. Historiskt försök af C. Meijer. Sthlm 1867. VII, 214 s, 6 vikta kartor.

Källor och litteratur

Källor o litt: C Björnstjema, C F M (KrVAH 1872); Fortifik 4: 1 (1930) o 5:1 (1952); J Kleberg, Krigskolks hist. . Biogr anteckmar 1630-1865 (1930); B Steckzén, Krigskolhs hist, 2-3 (1937); A Söderhjelm o C-F Palmstierna, Oscar I (1944).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Fredrik Meijer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9238, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9238
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Fredrik Meijer, urn:sbl:9238, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-04-25.